Krönikan i december -08 --- Juletid med julefrid!






Nu är det äntligen julvecka och barnen har påbörjat sitt efterlängtade lov. Vissa har säkert längtat mer än andra. Veckorna innan jul är hektiska för en barnfamilj, precis som för småfåglarna utomhus som fryser och febrilt letar mat. Inne i värmen pustar vi ut efter en lång och mörk höst.

























 

Visst var det vackert med alla höstens färger i år, men solen har ju glömt bort oss helt. Ändå var jag på en charter i september men den solbrännan är nu ett minne blott. Nu ser jag fram emot lite småkalla dagar med sol och pudersnö. Är det bara en dröm tror ni?


Har ni haft den där mysiga känslan av julstämning eller stressar ni runt mellan julklappsköp, städning, diverse avslutningar och andra sysslor?

Vi har haft julstämning ända sedan den första advent då vi köpte en gran. Det är både en och två som har kommenterat att det är en smula tidigt att ta in den redan då, men vi har nu startat en familjetradition som jag hoppas kommer leva vidare i många år. Det blev verkligen stämning på direkten och det har jag saknat lite under de senaste åren. Traditioner är bra så länge de ger stabilitet och är trevligt. Helst vill man ju njuta av julen och inte känna den där stressen som syns i framförallt julshoppande människors ansikten när man möter dem på stan. Jag har nog varit en av dem, men inte i år.


























I trädgården ser det bedrövligt ut. Mycket är visset men det är ändå många växter som fortfarande är gröna och inte borde vara det. Häromdagen såg jag en maskros på väg att sakta slå ut. Den lyste gul i allt det murrigt gröna. Jag lät den vara. Den kändes faktiskt helt ok, som om jag fick en sista solglimt. Just då såg jag på den med glädje och inte som ett ogräs…

En och annan Primula blommar också. Det ser konstigt ut. Julrosorna mina är täckta med löv och när jag av nyfikenhet lyfte lite på täcket såg jag feta, krispiga, ljusgrönvita och alldeles underbara knoppar där nere vid marken. Ett helt gäng! Då känns våren med ens mycket närmare.




Nu är det hög tid att titta till vinrankorna. Vill man klippa är det dags nu, helst skulle det redan vara gjort men jag vet en del som fortfarande kör hårt mellan jul och nyår. De är egentligen ganska enkla. Brunt klipps när allt annat ute är brunt och det gröna klipps när det är grönt ute. En av mina hade gått av så den fick ofrivillig beskärning. Jag tror den klarar det.
Stegen står i päronträdet och jag är i full gång med att beskära. Det är en process som tar tid, eller en årlig tradition, det beror ju på hur man ser det. Mest tid tar det nog för att min Felco behöver nytt skär.
Vad skönt det ska bli med några dagar då hela familjen är tillsammans. Det är väl egentligen det som är Jul. Att få vara tillsammans. I julefrid.

Jag avslutar med första versen i Viktor Rydberg´s kända och älskade dikt ’Tomten’

”Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.”


God Jul på er hela TrädgårdsSverige!

Krönikan i nov -08 ---- Så var det dax för jul igen!

Att tiden ska gå så fort numera! När jag var liten tyckte jag alltid att alla ’stora’ hela tiden beklagade sig och upprepade just den kommentaren. Jag förstod inte alls vad de menade. Jag hade ju all tid i världen för lek, kompisar och telefonprat. Maten stod alltid på bordet, både vällagad och god och vi hade en trevlig stund då hela familjen träffades, ofta med både prat och skratt. Trädgården var full av frukt och bär och vi åt nästan alltid efterrätt innehållande trädgårdens egna skatter. Kläderna mina var alltid tvättade och jag fick rena sängkläder med jämna mellanrum. Ja, om det är något som jag kan sakna när jag tänker tillbaka i tiden så är det den tid jag hade för precis vad jag ville. Och när. Inga måsten. Valfrihet.

Nu lever vi i ett stressat samhälle. Vinteroverallerna till barnen börjar säljas i slutet på sommaren och skulle man mot förmodan vilja köpt sig en ny bikini till den obligatoriska värmeböljan i augusti är de bortplockade till förmån för vintern. Vilken vinter undrar jag stilla? Först måste det väl ändå komma en höst. Affärerna börjar julpynta i mitten på oktober och i november sätter folket upp sina adventsljusstakar i fönstrena. På tok alldeles för tidigt! Allt ska gå fort och det är saker man bara måste ha och saker som hela tiden måste göras. Vi handlar slit och släng varor och det bekommer oss inte det minsta att slänga hela funktionsdugliga saker bara för att vi tröttnat på dem.


Maten står fortfarande på bordet, barnens kläder är rena och min egen trädgård är full med skatter för både stora och små. Men det där med tid har jag inte lyckats lösa helt ännu. Tiden räcker inte till. Eller så är det orken som saknas.

Måsten kryllar det av och valfrihet är att köpa vinterkläder i augusti, typ. Nåt som jag bara måste ha är däremot Amaryllisar. Varje år! En tradition jag inte minns från min barndom. Fanns det Amaryllisar på 70-talet?

Det är en växt som tar den tid den behöver. Den är inte heller vacker hela året, kanske därför så många kastar ut den och har den som slit och slängväxt. Köper nya varje år. Jag kastar inga. Jag bara älskar Amaryllisar och jag avskyr att kasta saker. Ännu mer avskyr jag att se på när andra kastar bra saker, framförallt växter. Så både inne och ute hemma hos oss finns det så kallade ’ärvda’ växter. Det är en blandning mellan misshandlade persikoträd, skrikiga och taggiga rosor, några buskar av okänd sort, ganska många perenner och en och annan Amaryllis.


Amaryllisarna daltas det inte med. De står i samma jord de hade när de kom, får en skvätt vatten och kanske med lite Blomstra i om jag kommer ihåg det och sen får de stå ute i väder och vind under sommaren. I sommar har de allihopa fått nästan dagliga doser med poolvatten. Inte avsiktligt men ändå. När de kommer in på höstkanten är de fulla av kryp och några Provado-pinnar gör susen.

Igår hittade jag flera knoppar på mina små älsklingar! Wow, samma lyckokänsla varje år!! Nu är det snart jul igen. Amaryllisarna är som trädgården, ett evigt längtande och väntande. Men när väntandet är slut är de så vackra att man bara dånar. Helt överdådiga. Sån är ju min trädgård också! Aldrig lagom! Inte som våra andra krukväxter som ser nästan likadana ut jämt. De är trista…i alla fall i jämförelse med lökdrottningarna.


Mina Amaryllisar är gröna året om. De vissnar aldrig. De har ingen torkperiod eller viloperiod som de tjatas så mycket om i alla tidningar. Nu är det ju knopp på dem och de som visat knopp kommer inte att få vatten förrän deras första blomma slagit ut. Jag lär mig av misstagen, vatten ger långa stjälkar och de går av när toppen blir för tung. Efter blomningen klipper jag av blomstjälken.
Nu är det snart jul igen och då ska det bli spännande att se om det blir fler blommor i år än det var förra året. Men först ska det julpyntas, firas några födelsedagar, en massa avslutningar på diverse aktiviteter, luciatåg och lussebullsbak. Oj oj, hur ska jag hinna? Att tiden ska gå så fort numera….


Krönikan i september -08 --- Det var en gång en rabatt...

Med en blick i backspegeln kan jag erkänna att den här sommaren varit kaotisk.
Stressig, inte alls så lugn som jag hade hoppats på, och inte alls lagom, många oförutsedda händelser som dessutom blivit extra kostsamma och långdragna. Många av dem har också innehållit vatten, på olika sätt.

I skrivande stund är vi helt utan vatten i kranarna då vi håller på och dränerar efter sommarens vattenintrång i källaren. Iofs behöver man inte vara utan vatten bara för att man dränerar, men bor man i ett hus som snart stått här i 110 år finns det mycket underliga grejer under marken som man inte känner till förrän man börjar gräva. Hittar man då ett rör måste man ta reda på vad det är och om det fyller någon funktion, särskilt om det är i vägen för det man håller på med. Japp, därför är vi utan vatten. Ni kan ju gissa vad just det här röret innehöll…. say no more….

Men vi har lärt oss ett och annat i sommar också, så helt bortkastat är det kanske inte. Vi vet numera att kräftor älskar dessa gamla keramik-dräneringsrör, ifall vi nu hade haft en kräftodling alltså. Det har vi ju inte. Det berättade mannen som snällt nog kom ut och stängde av vattnet åt oss. Vi vet också var avloppet och rensröret går ut ur huset. Jo, det var en rabatt där en gång, nu återstår ungefär bara hälften…och några av växterna står ute på gräsmattan och väntar på att bli nergrävda. Detta lärde vi oss när vi fick totalstopp i avloppet för någon vecka sedan och inte ville ringa på en spolbil som skulle tagit x antal tusen sköna kronor för att lösa proppen åt oss. Jag ville hellre handla rosor för de pengarna. Nu vet vi hur vi löser det problemet nästa gång, om det skulle uppstå. Avloppet alltså. Och blommorna på gräsmattan tar sig nog bara de kommer ner i jorden igen.

Vi har också hunnit med att kakla om i duschen då en kakelplatta sprack och vi fick sommarens andra vattenskada. Inte heller den gick under försäkringen och dessutom höll vi på med att laga golvet då vi fick stoppet i avloppet. Hm, inte en bra kombination.

Men det löste sig. Nytt snyggt golv blev det och alla avlopp är fräscha och fungerar. Mitt i detta hade vi vår årliga öppen trädgård dag! Det var vatten involverat då också, men den här gången kom det uppifrån. Några tappra besökare trotsade vädergudarna och vi gick runt i trädgården med regnställ och paraplyer.

I trädgården har det blivit höst. Äppelträden dignar och rosorna är som tokiga. Nu kommer de in i ett mycket generöst flor, bara de hinner slå ut. Tex Schnewittchen som har småputtrat ganska länge är nu full av vita med en aningens rosa stänk här och där, doftande, dubbla blommor. Min engelska primadonna Leander har en gren med uppskattningsvis 30-40 knoppar på. Hon är så fin, en rosdam man inte kan leva utan. Det måste bli fler engelska rosor i min trädgård framöver, jag bara älskar dem! Att kombinera doft med remontering kan inte vara fel.

Det sägs ju att en köpt ros behöver minst 3 år på sig för att etablera sig och komma upp i sin ungefärliga höjd. När man planterar en liten tanig rackare, ofta täckt med grönt vax, så undrar i alla fall jag om den någonsin ska komma upp i storlek och få mig att häpna av beundran. Det är ju lätt att plantera för tätt, men då får man stå sitt kast senare och låta dem trängas eller riskera livet på dem vid en flytt. För större blir de ju. Det är ju betydligt lättare att flytta perenner och nu är det dessutom så pass blött i jorden att de knappt märker när jag delar och flyttar dem.


Fast det nu är i slutet på september så tycker jag att det blommar fint i trädgården fortfarande. Lite bruna blad finns det ju förstås ganska gott om och inte är det lika färgrikt som det var i augusti, men det är ett slags lugn över växterna nu. Jag känner ingen stress i trädgården nu, jo lite men bara över de växter jag skaffat och inte hunnit plantera, de ska väl också komma i jorden i sinom tid. Har nog kommit förbi det stadiet för länge sen.


Yes, nu ropar maken min att jag ska prova vattenkranarna. Han har stått nere i gropen, där min paradrabatt låg en gång, i flera timmar med lera upp till knäna. Nu fungerar vattnet igen! Äntligen! Ska jag gå ut en stund och trotsa regnet eller ska jag lägga mig i badkaret och ta det lugnt med en tidning? Vi får väl se vilket det blir. Oavsett hur så blir jag ju blöt, men den här gången är det efterlängtat!


Krönikan i augusti -08 --- Tacksamhet mot de som planterar för eftervärlden.

Nu är det njutningstider. Ingenting slår en augustidag då det är skinande solljus tidigt på dagen, lagom varmt men ändå hög luft. Inte det där kvava som var under värmeböljan då vi pustade efter luft dygnet runt, knappt kunde sova och var typiskt semesterstressade. Inget slår dessa kvällar när man fortfarande kan vara ute med en extra tröja som skydd mot natten, mörkret tätnar en stund efter halv 9 och natten är så där ljum men fuktig som den ofta blir på sensommaren. Vi tänder ljus både inne och ute känner oss ganska avslappnade.

Syrsorna spelar och månen visar upp sig både dag och natt. Då är det gott att leva. Vi har inte mycket grönsaker längre, inga alls faktiskt, men desto mer blommor. Barnen har ätit sig mätta på vinbär, hallon, smultron, krusbär, körsbär och moreller. De är nöjda och de bär som hänger kvar lämnar vi åt fåglarna.
Nu väntar jag på att äpplena ska bli klara. Jag tog en smakbit på ett äpple från vårt drygt hundraåriga ’Gravensteiner’ häromdagen, men det behövs några veckor till. Både för storleken och smakens skull. Det är ett riktigt äppel-år i år! Träden dignar av frukt som dessutom ser rätt fin ut. Inte alls maskäten eller skadad. Att ha ätmogna frukter och bär på den egna tomten, det är självklart för oss som bor på landet och man glömmer lätt att det är lyx för andra.


Vi är tacksamma mot dem som planterade dessa härliga fruktträd och bärbuskar, någon gång för länge sen. De träden sattes här långt före min födelse och några av dem t.o.m. långt före mina föräldrars födelse. Jag är så tacksam! Jag vårdar mina träd ömt, beskär dem efter den äldsta metoden(den där man kan kasta en hatt genom kronan), borstar bort lavar och ohyra och rycker vattenskotten under JAS.
Träden är förstås stora men med luft i mitten och långa grenar som klarar tyngden från många kilo frukt är de till glädje med både skönhet och nytta. Det är gott med egen frukt! Och vad är vackrare än att titta upp i ett träd som är alldeles vitt av blommor?

Jag tycker att vi borde fira våra gamla träd mer! Eller varför inte fira dem som planterat dem? Kanske man kunde ha en ’träd-dag’ om året. Det kunde vara en dag då man tar extra hand om sina träd eller rent utav planterar ett nytt. Ett träd åt eftervärlden så att säga. Det behöver ju inte vara ett fruktträd och det finns ju träd i alla storlekar.


Jag firade rejält förra året och planterade 16 träd! På ett ungefär, det kanske var fler när jag tänker efter. De flesta av dem var iofs inte speciellt stora vid inköpstillfället men de växer ju. I år har det blivit lite fler buskar men ett och annat träd också. Jag måste nog gå ut och räkna…

I mitten på augusti hade vi öppen trädgård för några timmar. Det var en av de där dagarna som jag både längtat efter och oroat mig inför. Vädret ställde till det vilket inte var helt oväntat men några tappra besökare iförda regnställ dök i alla fall upp. Trädgården var ok och med tanke på det extrema vädret som vi haft så är jag ändå glad för det som är. Den här sommaren har varit kontrasternas sommar. Lagom kan man väl inte säga att det blev. Inte på något sätt. Antingen för varmt, för blåsigt, för blött eller för torrt. Vi väntar nu på höststormarna, de kommer lika säkert som ett brev på posten. Men fram till deras ankomst gäller det att passa på att njuta.


Ta med kaffekoppen ut, sitt en stund i solen och skänk en tanke åt den person som givit trädgården skugga, bladvariation, blomprakt och höjd. De är värda ditt tack. De har lämnat efter sig något värdefullt. Något som du förhoppningsvis är glad för. Gör samma sak. Lämna något efter dig. Litet blir stort och ett så pass stort träd går inte att köpa för pengar. Tid kan inte köpas. Plantera ett fint träd! Vad kan vara bättre än ett älskat träd?

Kanske det är dig någon tänker på i framtiden när de sitter under sitt vackra gamla träd. Kanske är det du som är mottagaren när någon skickar en tanke av tacksamhet genom tid och rum.

Gå nu ut och plantera mer träd!

Krönikan i juli -08 --- Med sekatören i handen - glömmer jag gärna bort dammsugaren!

Det är nu andra halvan i juli och för en del börjar semestern lida mot sitt slut. Blev det så vilsamt som du önskade eller ska det bli skönt att komma tillbaka till jobbet och äntligen få vila upp sig? Hur mår ryggen efter allt grävande? Ont i knäna? Skavsår från gummistövlarna? Längtar du efter att reorna ska starta?
Hela familjen har kommit in i den lugna semesterlunken, vi äter långfrukost och tar dagen som den kommer. Är ute sent på kvällarna och njuter av varandra och vår trädgård. Barnen är nöjda och glada och till och med katten sover länge om mornarna.


Vi har hunnit med massor känns det som. Släktträff modell större i flera städer. Många mil med husvagnen på kort tid och när vi kom hem fick vi punktering på vår egen uppfart, typiskt. Några plantskolor har vi besökt, djurparken i Eskilstuna(rekommenderas) och diverse annat kul. Men det är verkligen skönt att komma hem igen även om det har varit hur trevligt som helst att vara på resande fot.

Hemma i vackra Skärstad springer vi nu in och ut mellan regnskurarna! Mannen springer ut till sina byggprojekt och jag går ständigt med sekatören i handen eller i fickan på skjortsen. I tanken är jag alltid ute i nån rabatt och funderar på om jag ska förändra något, trycka in nåt mer eller dela nån perenn. Barnen äter vinbär, hallon och krusbär så de är alldeles lösa i magen. Varje dag! Grillen är högröd nästan varenda kväll och det luktar grill över hela byn men solskyddskrämen står orörd sen en tid tillbaka. Det här är svensk sommar! Eller ’arbetssommar’ som mannen i huset kallar det.

Jag kör med ’flowing’ i trädgården, dvs jag flyter fram och gör en grej här och en grej där, ska sen hämta nåt för att kunna göra färdigt det första jag påbörjat men då ser jag att det är nåt som måste göras precis just där jag står och så börjar jag med det och sen går jag vidare och ser nåt nytt som behöver åtgärdas.
När jag sen är på väg tillbaka till det allra första jag skulle göra har jag glömt vad det var och en hel dag har passerat med undantag för matpauser och rätt många torka barn stopp. Men det är ju underbart! Trädgård ska ta tid, det är inget man gör på en kvart. Ju mer man tänker innan man anlägger desto bättre blir det. Eller hur? Sitta lite vid datorn måste man också hinna med. För att googla på de inköpta växterna är en bra start. Där finns det oftast mycket information att hämta.


Inte kan man gå en runda i trädgården utan att ta med sig sekatören, då får jag genast vända om och hämta den ifall jag glömt ta med den. Det är alltid nåt som blommat över helt eller delvis och ser visset ut och jag kan hålla på i flera timmar med detta ’städande’. De flesta perenner tackar mig bra och det kommer ett nytt flor inom kort. Jag provar mig fram och klipper numera av mindre och mindre delar för varje år. En sommar hade jag läst nånstans att alla Geranium/Nävor skulle klippas av strax över marknivå och då gjorde jag så. Hela ruggen. Klipp Klipp.

Det tog nästan hela resterande sommaren för de stackarna att få upp sitt bladverk igen. Blomningen var inget att titta på, den var ynklig. Nu vet jag att det räcker med att klippa bort de överblommade blomstänglarna, då kommer det nya blommor mycket snabbare. Och på en del perenner är det nästan nagelsaxen som behövs då det är smått smått och pilligt pilligt. Men det är värt det flera gånger om.
Klockor är för övrigt oerhört tacksamma att ansa. Det gäller alla Campanula och Adenophora. Klipper jag bort varenda liten överblommad sak så kommer det strax en ny blomma i bladvecket under. Innan de har gått i frö alltså. Hemligheten är att klippa strax ovanför det lilla lilla bladet som sitter under blomman/det blivande fröhuset.
Klipper jag bort varenda liten överblommad sak så kommer det strax en ny blomma i bladvecket under. Innan de har gått i frö alltså. Hemligheten är att klippa strax ovanför det lilla lilla bladet som sitter under blomman/det blivande fröhuset.

Det kan vara så litet att du knappt ser det. Där i det lilla bladvecket kommer det en ny blomma! Prova får ni se! En del människor kan få hudirritation av klockornas växtsaft så var lite försiktiga. En vanlig spetsig kökssax funkar utmärkt till detta pillgöra om man inte vill använda nagelsaxen förstås. Rosorna ska förstås också ansas och det blir ju en hel del att göra när det är sånt ros-år som det verkar vara i år. Andra blommor som också ansas för längre blomning är studentnejlika, nejlikrot, gemsrot, nepetor, scuttelaria, fingerörter, lupiner, klint mm.

Aklejorna brukar hålla på till första augusti ungefär, sen låter jag dem gå i frö. De är fortfarande fina nu. Alunrötter tar jag hela ruggen på och de kommer snabbt med nytt tätare bladverk. På detta sätt ser det snyggt ut och det som blommar får framträda utan att skämmas av en massa vissna kamrater. Jag får också betydligt mindre självsådder.

Häromkvällen fick jag kärt återseende då jag upptäckte vår försvunna groda. Ja, jag tror det är en padda men det kan lika gärna vara en groda. Who knows? Nu var det inte så trevligt som det lät, varken för mig eller för grodan. Jag kröp på alla fyra och snaggade alunrötter. Jag har en grön sort som kantväxt och de är många plantor att klippa ner. Mitt framför mig hoppar grodan ut och jag blev så förskräckt så jag skrek i högan sky. Grodan sprattlade förtvivlat för att få fäste med bakbenen innan han snabbt försvann in under plantan jag just skulle sätta sekatören i. Jisses vad rädd jag blev!!


Och uppenbarligen grodan med! Han hade flyttat! Alla år innan har han bott i rabatten som vi kallar ’Månen’, men nu var han i ’Paletten’. Hmm, eller finns det fler? Det kanske inte ens var en han. Varför tänker man på rosor som hon och grodor som han?

I år är rosorna helt underbara. De blommar så vackert och maffigt över allt. Lössinvasionen som var i början på sommaren är borta och nu är det bara strit som äter på bladen. Men inte ens de lite brokiga bladen som blir efter stritangreppen skämmer blomningen, snarare tvärtom. De blommar som tokiga och jag njuter av varenda minut! För att inte tala om doften….Mmm…

För övrigt håller jag på och gör en ’gul gång’. Det är början till en buskplantering som löper längs med en av våra grusgångar. Där har jag planterat allt gulbladigt och gröngulbrokigt jag kommit över. Jag gillar verkligen brokigt och sånt! Några doftande rosor i passande kulör ska det också bli så småningom. Under buskarna sätter jag marktäckare och sånna perenner som brer ut sig lite för snabbt för de andra rabatterna. De går faktiskt ofta i gult av nån anledning. Det blir nog jättebra. Förhoppningsvis är det hyfsat klart till den dag vi ska ha öppen trädgård (10/8) men att det ser en aning nyplanterat ut får jag leva med i alla fall i år.

Att klippa bort överblommat är ett rent nöje och snart när semestern är slut är det dags att ta ett krafttag inomhus med dammsugaren också. Den är snudd på lika oanvänd som solskyddskrämen, men så är det ju när man har semester! Det ska nästan bli roligt att få städa lite inne oxå!

Krönikan i juni -08 --- Hur vill vi egentligen ha det?




Nu är de minsann inte ”lagom” ute i rabatterna!

Det är ett underbart stormigt färgkaos och jag älskar varje minut, varje ögonblick som jag får njuta med fingrarna i jorden och ögonen på mitt alldeles egna blomsterhav! Och mer kommer snart. Den orientaliska vallmon hör också till favoriterna. Vacker med sina håriga knoppar och enorma blommor. Humlorna är som galna och verkligen rullar sig i dem!




































Efter blomningen kapar jag den jäms med marken, den växer så snällt upp igen! Hårig är också den italienska oxtunga som heter ’Dropmore’ och lyser knallblått på ca 150-200cm höjd. Den verkar vara bienn men den är verkligen en dröm.


Lagom med ohyra är det visst inte heller i år! Jag hittar tex bladlöss överallt. Men det är otroligt många nyckelpigelarver bland dem också. Titta efter får ni se! Ni vet de där mörkgrå-svarta konstiga larverna, med ben och oranga prickar. Ja, naturen är underlig! Hur kan det bli söta nyckelpigor av dessa lite läskiga kryp?

Är det inte lite tidigt ännu? Förra året minns jag att jag hade de första trädgårdsbesökarna veckan före midsommar och då tyckte jag att det precis hade kommit igång i trädgården med Primulablomning och sånt vårligt. Jag har en visningsträdgård med höjdpunkt i juli-augusti-september och det brukar vara mer magnifikt ju senare sommaren lider. Det känns tidigt nu eftersom jag fortfarande kan se över min stora rabatt, i augusti kan man inte det längre och det är dit jag längtar för det är SÅ jag vill ha det. Stort, mycket, överdådigt och fullkomligt underbart! Inget ”lagom” alls faktiskt!


Jag ser fram emot en färgsprakande ljuvlig sommar, med mycket trädgårdsprat, nya bekantskaper och förhoppnings vis ett ”lagom” väder. Då är jag nöjd!



LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...