Krönikan i nov -08 ---- Så var det dax för jul igen!

Att tiden ska gå så fort numera! När jag var liten tyckte jag alltid att alla ’stora’ hela tiden beklagade sig och upprepade just den kommentaren. Jag förstod inte alls vad de menade. Jag hade ju all tid i världen för lek, kompisar och telefonprat. Maten stod alltid på bordet, både vällagad och god och vi hade en trevlig stund då hela familjen träffades, ofta med både prat och skratt. Trädgården var full av frukt och bär och vi åt nästan alltid efterrätt innehållande trädgårdens egna skatter. Kläderna mina var alltid tvättade och jag fick rena sängkläder med jämna mellanrum. Ja, om det är något som jag kan sakna när jag tänker tillbaka i tiden så är det den tid jag hade för precis vad jag ville. Och när. Inga måsten. Valfrihet.

Nu lever vi i ett stressat samhälle. Vinteroverallerna till barnen börjar säljas i slutet på sommaren och skulle man mot förmodan vilja köpt sig en ny bikini till den obligatoriska värmeböljan i augusti är de bortplockade till förmån för vintern. Vilken vinter undrar jag stilla? Först måste det väl ändå komma en höst. Affärerna börjar julpynta i mitten på oktober och i november sätter folket upp sina adventsljusstakar i fönstrena. På tok alldeles för tidigt! Allt ska gå fort och det är saker man bara måste ha och saker som hela tiden måste göras. Vi handlar slit och släng varor och det bekommer oss inte det minsta att slänga hela funktionsdugliga saker bara för att vi tröttnat på dem.


Maten står fortfarande på bordet, barnens kläder är rena och min egen trädgård är full med skatter för både stora och små. Men det där med tid har jag inte lyckats lösa helt ännu. Tiden räcker inte till. Eller så är det orken som saknas.

Måsten kryllar det av och valfrihet är att köpa vinterkläder i augusti, typ. Nåt som jag bara måste ha är däremot Amaryllisar. Varje år! En tradition jag inte minns från min barndom. Fanns det Amaryllisar på 70-talet?

Det är en växt som tar den tid den behöver. Den är inte heller vacker hela året, kanske därför så många kastar ut den och har den som slit och slängväxt. Köper nya varje år. Jag kastar inga. Jag bara älskar Amaryllisar och jag avskyr att kasta saker. Ännu mer avskyr jag att se på när andra kastar bra saker, framförallt växter. Så både inne och ute hemma hos oss finns det så kallade ’ärvda’ växter. Det är en blandning mellan misshandlade persikoträd, skrikiga och taggiga rosor, några buskar av okänd sort, ganska många perenner och en och annan Amaryllis.


Amaryllisarna daltas det inte med. De står i samma jord de hade när de kom, får en skvätt vatten och kanske med lite Blomstra i om jag kommer ihåg det och sen får de stå ute i väder och vind under sommaren. I sommar har de allihopa fått nästan dagliga doser med poolvatten. Inte avsiktligt men ändå. När de kommer in på höstkanten är de fulla av kryp och några Provado-pinnar gör susen.

Igår hittade jag flera knoppar på mina små älsklingar! Wow, samma lyckokänsla varje år!! Nu är det snart jul igen. Amaryllisarna är som trädgården, ett evigt längtande och väntande. Men när väntandet är slut är de så vackra att man bara dånar. Helt överdådiga. Sån är ju min trädgård också! Aldrig lagom! Inte som våra andra krukväxter som ser nästan likadana ut jämt. De är trista…i alla fall i jämförelse med lökdrottningarna.


Mina Amaryllisar är gröna året om. De vissnar aldrig. De har ingen torkperiod eller viloperiod som de tjatas så mycket om i alla tidningar. Nu är det ju knopp på dem och de som visat knopp kommer inte att få vatten förrän deras första blomma slagit ut. Jag lär mig av misstagen, vatten ger långa stjälkar och de går av när toppen blir för tung. Efter blomningen klipper jag av blomstjälken.
Nu är det snart jul igen och då ska det bli spännande att se om det blir fler blommor i år än det var förra året. Men först ska det julpyntas, firas några födelsedagar, en massa avslutningar på diverse aktiviteter, luciatåg och lussebullsbak. Oj oj, hur ska jag hinna? Att tiden ska gå så fort numera….


LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...