Krönikan i december - Julen är röd!

Första decemberveckan kom med riktigt härligt kallt väder och frosten lyste vit överallt. Det var efterlängtat både av stora och små. Solen visade sig någon timme och det glittrande som av kristaller vart än man tittade. Så vackert! Många bloggar fylldes snabbt med frostbilder, och kamerorna gick varma i vårt avlånga land. Bilarna fick vinterdäck och fram åkte skraporna. Kallt men friskt! En och annan avåkning rapporterades men färre än befarat. Många var de som promenerade på kvällarna och njöt av den höga luften.



Nu är det snart jul igen och jag har sett att en del börjat titta runt på vad som ska inhandlas till nästa odlingssäsong. Hos oss är det helt lugnt på den fronten. Nästan helt lugnt. Trädgårdstänket har gått i ide så gott som helt och hållet. Men det känns också bra! Ibland behöver man vila även om man är så entusiastisk över det som växer när man är mitt uppe i det hela. Det kommer ju snart en vår och då gäller det att ha samlat krafter och längtan. För då går tiden så fort.
Äpplena hänger kvar som envisa färgklickar som vägrar ge upp. De flesta trillade dock ner när det blåste lite för mycket och jag har väl hunnit plocka bort en fjärdedel från gräsmattan. Resten ligger kvar till glädje för fåglarna som äter ur dem. Det ser så lustigt ut när bara skalet är kvar och det syns att en fågel suttit och tagit hundratals tuggor, så små så små. Mullvadarna har också varit aktiva här nere i Småland när det varit milt väder, det är många gräsmattor som är så gott som täckta med bruna jordhögar. Det blir inte roligt för markägarna till våren. Vår gräsmatta har klarat sig än så länge men jag har sett större hål här och där i rabatterna så jag undrar vem som bor där. Det är säkert en vattensork eller nåt sånt.



Rönnbären lyser mörkt röda och fortfarande är det fullt med bär i träden. Det tyder väl på att det ska bli en hård vinter? Jag har fått lära mig på senare år att det inte är mängden bär som spår vädret utan vid vilken tid fåglarna äter upp dem som är det som ger en vink om hur den kommande vintern ska bli. Sparar fåglarna bären till efter jul är det för att de kommer behöva dem senare. Blir det en mild vinter är bären slut långt innan julhelgen kommer.
Vi har enligt fåglarna haft milda vintrar de senaste åren…



Gran ska det förstås vara, inomhus. På radio pratar man nuförtiden om vattningsfria granar. Jag skrattade gott åt det ordvalet när jag hörde det första gången. Det var ju tjusigt beskrivet. Det finns vattningsfria granar av finare kvalitet och de vill helst benämnas konstgranar och så finns det de där som inte lurar nån. Hänger man en doftgran inne i grenverket får man lite tallbarssdoft på köpet. Det är ju logiskt?
Så kom det ett reklamblad med helt vita granar i. Nu pratar jag inte om spraymålade granar (som man gör med ljung och julstjärnor) utan det här är helt vita plastgranar. Eller konstgranar, förlåt! Vet inte om de kommer bli en trend eller inte, det återstår att se.
Vi har inte brytt oss om trenden i år heller utan kör på i gamla nötta spår, så kära och återkommande. Granen är nyss införskaffad och står mitt i vårt stora vardagsrum och doftar. Den doftar gran. Inte tall…haha!



Snart ska den få prydas med en elljus-slinga och kulor i rött resp guld. Lite glitter, en lysande stjärna på toppen och en väldans massa små röda tomtar. En och annan pyntgrej gjorda av barnhänder blir det också. Det är en traditionell julgran. Vi har den före jul eftersom vi är en modern familj som firar jul i bilen. Ja, ibland känns det faktiskt så. Många mil, flera städer och mycket vänner och släkt.
Sen är det skönt med vila!

Åhh, ljuva frostmorgon!

Äntligen lite kyla efter allt regnande!
Gräsmattan var sjukt grön.
Solen sken och det gnistrade som av kristaller överallt utanför fönstrena.
Nu hoppas jag att gräsmattan tar den färg den borde ha vid den här tiden på året.
Det var så vackert, stillsamt och iskallt!

Den här knoppen ser kanske ut som en rosknopp, men det är faktiskt en Rhododendronknopp i väntan på våren.



Jag bara kastade mig ut med kameran och fotograferade hur mycket som helst! Bara macro.
Jag har ett Minolta AF f3.2, 100mm med 1:1 adaptorlins till min Sony. Man kommer riktigt nära! Tar jag av linsen blir det närbild på hela växten, men med linsen är det supernära som gäller. Inte alltid helt lätt att få fokus på rätt ställe, jag kör alltid utan stativ. Tycker det blir för klumpigt med.
Den här blomman är ca 2cm i diameter, det är en småblommig aster. Bilden är inte beskuren alls.



Ett rosenblad med en vacker tiara!



Här kommer sommarens mest fotade blomma, prästkrage! Still going strong! Visserligen med ansiktet neråt men jag tycker ändå att den visar sin vackraste sida.



Nu en riktig rosenknopp. En engelsk madam som heter 'Whinchester Cathedral', eller madam och madam...? Förr kallade man väl alla rosor för damer, men numera finns det ju några som definitivt har maskulina namn. Jag har en Henry oxå, den får man väl ändå lov att kalla herr ros.




Solhatt, så älskad av de flesta. Har kommit i så många nyanser och med konstiga namn och extra våningar eller rufs uppepå. Trevlig, stadig och vacker. Tyvärr inte så långlivad. Men det gäller att njuta så länge de stannar och vara duktig på att peta ner några av fröna i jorden.
Den här är tömd på frön...




Det här såg för roligt ut! En stjälk som jag klippt av. Ville nog inte ha fröställningen kvar då vissa är så extremt duktiga på att föröka sig. Kvar står den ihåliga stjälken. Vissa perenner är värre än det värsta ogräs när det gäller fröspridning...

 

Aster, åh aster! Ganska oansenlig för de flesta. Jag har börjat få upp ögonen för dem. Har några olika och de beter sig helt olika sinsemellan. Den här är ganska blå, småblommig men otroligt riklig. Sprider sig lagom i omkrets. En typisk vävare. Blandar sig gärna med de andra växterna och ligger snyggt i dem.



Ett blad som fortfarande har den brinnande höstfärgen kvar. Nu alldeles fruset, men fortfarande vacker.



Min prästis igen. Litiiite närmare.



2 små röda rönnbär föll ner och fastnade med benen på var sin sida på en brokig Lönn. Där kan de fortsätta hänga.




 Ett isande Hundkex. Fortfarande skirt...
 


Den här får ni gissa vilken blomma det är. Det är inte fröställningen utan blomman. Visst kanske det finns några små frön, men jag tror det är vanligare på den rena arten, inte på en namnsort som den här... Varje blomma ser inte ut så här, det är bara några som blir så. Luktar gott och kryddigt när man tar på dem.



Vilka långa iskristaller det blev! Ser nästan ut som en kaktus.



Taggigast bland taggiga. Men vacker så få! Ingen kan glittra som ett Martorn!



Jag avslutar detta inlägg med en puss!
Puss!! 





Rundvandring - Underbara älskade högväxta rosor!



Rosor kan man väl inte ha för många av...!Jag har både buskar, låga rabattrosor, engelska rosor och förstås klängande rosor som brer ut sig högt där upp i det blå. Någon gammaldags ros har det blivit på senare år, men de allra flesta är moderna rosor som remonterar. Doftar de är det plus i protokollet.

I det här inlägget tänkte jag bara visa min högresta rosor. Och några som är på gränsen mellan klättrare och storvuxen busk. Resten får komma senare.

Det här är en 'Coral Dawn' som beblandar sig med en clematis viticella 'Etoile Violet'. Klematisen är nästan i största laget för den här rosen men jag försöker att bre ut henne i sidled så gott det går.



Jag köper iallafall fler och fler rosor för varje år som går. Ofta är det "rea"-rosor och jag har noll koll på hur de ska se ut mer än det som ev syns på etiketten. När jag kommit hem med dem googlar jag och läser på innan jag planterar dem på det ställe jag tror de kommer passa på. Hittills har jag inte flyttat speciellt många rosor men jag har i allafall 2 st som jag funderar på om de inte skulle vilja stå nån annanstans.

Här är 'Coral Dawn' igen. Jag har 3 st som klänger mot vårt (snart!) inglasade uterum. De växer med stela styva ben och blommar i toppen. Ju mer jag klipper ner dem desto bättre blir det i blomningen. Jag försöker att klippa grenarna i olika höjd men ganska hårt varje år. De växer snabbt upp i taket ändå. På det sättet får jag blomning nerifrån. Den blåa bollen är den gamla sorten av Bolltistel. En rosa flox matchar rosorna finfint i bakgrunden.



Jag har en ros som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Det är inte doften, för den känns knappt. Det är färgen eller nyanserna kanske jag ska säga. I år var den väldigt rosa och förra året var den mer vit med bara en aningens rosa kant. Den är lite föränderlig med andra ord. Det gillar jag!
Hon heter 'Händel'. Eller är det kanske en han?



Läcker, men snudd på 'för mycket'.Sånt tilltalar mig! Lite extra av allt lixom ;-)



Det finns ju förstås fler rosor att älska.Den här är helt klart en av dem jag inte kan leva utan! Frisk, fräsch och med en underbar doft! En engelsk madam!
Hon är dessutom mamma till en hel drös med andra engelska rosor. Blommar snällt på 150-200 cm höjd även om hon frusit ner nästan till marknivå.
Om ni inte har gissat vilken det är ännu så ska jag avslöja att det är 'Leander'
Hon är aprikosrosagul till färgen.  Helt underbar!



Alltid en hel drös av blommor i toppen.



Slutet av oktober ser hon ut så här. Då är blommorna inte lika tätt fyllda utan har en mer avslappnad nästan lite slafsig look. Mer gul än rosa. Men fortfarande vacker!



När vi nu pratar om aprikosrosagula rosor finns det en till som bara måste få vara med på 10-i top! Den är kanske mer gul än rosa men den har den där föränderliga looken som jag är så svag för.
Och det är ju 'Alchymist' förstås!
Titta så vackert hon lutar sig mot ett gammalt äppelträd. I total harmoni!



Tyvärr remonterar hon inte, men annars är hon i särklass!



En högre buskros eller en klättrare som behöver beskäras för att få snygg form. Växer så det knakar gör hon iallafall.



Varje enskild blomma är så tät och vacker. Med en liten snurr i mitten.



Den absolut största rosen som inte är en klängros och finns i vår trädgård är en vacker dam vid namn 'Nevada'. Hon har blommor stora som assietter och börjar blomma något helt enormt vackert runt midsommar ungefär. Sen fortsätter hon lite försiktigare ända tills snön tar henne med storm. Lika oväntat varje år verkar det som. Den sena blomningen brukar skifta lite åt rosa, medan den första är helt vit. Härlig doft, vackra ögonfransar och helt frisk!



Röd som en röd ros ska vara är min 'Sympathie'. Finfin doft och remonterar som en tok! Har trädgårdens torraste och varmaste läge men stortrivs!



Klättrande 'Rosarium Uetersen' lever på nåder hos mig. Orsaken är att hon är så extremt långsamväxande. Hon har knappt passerat metern fast jag har haft henne i säkert 5 år, men hon är väldigt rikblommig och dessutom väldigt klen i växtsättet så jag vet inte hur man ska lyckas binda upp henne på nåt annat ställe än i pergolan. Så hon får troligtvis stå kvar. Hon är inte redo för komposten ännu, men hon skulle behöva sällskap som kan ta över ovanför henne dit hon inte kommer nå.


En ros som är väldigt härlig i blomman är 'Louise Odier'. Fin doft och vackra blommor i en något kall rosa ton. Tyvärr är den extremt drabbad av svartfläckssjuka. Varje år! I år plockade jag av i stort sett vartenda blad, innan de föll av sig självt. Hon var helt kal! Och tyvärr har jag hört att det är många andra rostokar som har samma problem.




Jag har satt upp henne mot en pelare eftersom den växer så bra på höjden. Kanske har jag en klematis som kan slingra sig uppför stammarna och dölja bristen på bladverk, vi får se. Det är tråkigt att göra sig av med växter, men den här ligger på gränsen just nu.



Här är en bild på 'Blaze Superior'. Den står väldigt nära 'Louise Odier' och har troligen blivit smittad av hennes sfs.. I år var 'Blaze Superior' kraftigt angripen den oxå. Blommorna och växtsättet är extremt likt 'Flammentanz'. Ingen doft överhuvudtaget. Tydligen inte alls lika resistent mot sjukdomar som 'Flammentanz'. Det var en "rea" -ros, modell storchansning. Hon står vid lilla pergolan precis vid vår sittplats där vi sitter ofta, så presterar hon inte bättre får jag ta mig en funderare. Nästa år ska jag prova att täcka jorden med kompost och se om det kan göra skillnad. Sfs lär visst övervintra på nerfallna blad, men om man täcker dem med jord så kommer de inte åt att sprida sjukan vidare. Jag får återkomma med resultat nästa höst.



Frisk och alldeles underbar är min vackra 'Märchenland'. Den är en ärvd ros så den var i ganska bedrövligt skick när jag fick den. Oidentifierad oxå, men med hjälp av rosforumet på Allt om Trädgårds hemsida så kom vi fram till vad hon heter.



Först visste jag inte om det skulle vara en buskros eller en klängros, men jag tror nu att det kan bli lite mittemellan. Förra året blev hon ca 150cm hög och då behövde hon nåt att luta sig mot. I år blev hon dryga metern och var mer bred istället.



En annan engelsk dam är 'Winchester Cathedral'  Hon är kritvit med några enstaka rosa stänk, ibland. Fick en stolpe den här sommaren och tog sig lätt upp mot 200cm. Väldigt taggig, underbar lite citrusluktande doft. Frisk och fräsch hos mig! Helt klart en jag gillar!




Jag har henne ihop med en klematis som jag köpt som 'Miss Bateman' men jag är nu osäker på om det är en sån eller inte. Hon ska visst ha röda pistiller men det har inte min.



Den allra rödaste rosen är utan tvekan 'Grand Hotel'. Blodröd eller röd som sammet.
Noll doft att tala om, men stora fina röda blommor. Jag var tvungen att manipulera lite med färgerna i bilden för att få fram den där röda nyansen som den faktiskt har.Jag har haft henne i flera år men det är inte förrän nu som hon börjar komma igång. Remonterar.



Jag har en klättrare med enorma blommor. Hon heter 'Schneewalzer'. Färgen är vit med ton åt gult. Fin doft och remonterande. Växer bra så här långt.




Mycket kan man säga om 'Flammentanz' men hon blommar som ingen annan, varje år lika magnifikt! Vanlig, enkel och snudd på tråkig är sånna ord man brukar få höra.Friskast av dem alla, med en växtkraft som förvånar. Våra 2 exemplar klär in en hel armeringsmatta och jag får ändå beskära henne för att hon ska hålla sig där! När besökare möts av den här väggen brukar det vara mycket Åhh och Ahh....


Jag har en enda ros som möjligtvis kan tävla med ovanstående, eller iallafall försöka.
Det är honungsrosen 'Lykkefund'. Hon växer som en raket och blommar helt explosivt, men tyvärr inte så länge.



En annan solklar vit klättrare är 'Climbing Schneewittchen' som jag inte har haft så värst länge. När jag skriver solklar syftar jag på att hon beter sig som en klättrare från år 1, hon står inte och stampar innan hon sätter fart. Drabbades ganska hårt av svartfläckssjuka i år, men blommar mycket och doftar underbart! Jag ska nog jobba lite på henne nästa år...



Nu har jag kommit till botten av min roslista när det gäller klättrare. Jag har planterat några till men de har inte bekänt form ännu så de får snällt vänta till ett annat år.


Ett projekt för nästa vår!

Jag drömmer om att få göra speciella ställen i trädgården. Den här symaskinen ska få bli ett bord. Det kommer bli såå tjusigt!
Bort med själva symaskinen och bordsplattan, och sen ska jag gjuta en rektangulär betongskiva som ska få bli ny bordsskiva. Nu återstår att hitta en lagom stor spegel som ska bli form åt betongen.
Jag har inte bestämt mig vad jag ska göra med själva symaskinen, men det löser sig nog. Den hamnar väl på vinden i nåt hörn.



Mannen som jag köpte den av hade haft den i familjen i flera generationer. Han skulle nog inte bli så glad om han fick veta vad jag ska ha den till...
Men sånt ät livet...om jag inte hade tagit hand om den kanske den gått ett ännu värre öde till mötes på soptippen. Och det hade ju varit förskräckligt synd!


Den står med texten åt fel håll, men jag brydde mig inte om att vända på den. Tung krabat det där... Gediget gjutjärn, eller vad man ska säga.



Visst är det en konstverk! Mannen sa att den varit i släkten sen slutet på 1800-talet. Jag ska titta lite mer nogrannt och se om det står något årtal när den kan vara gjord nånstans.



Tänk vad någon (troligtvis en kvinna) har suttit och trampat på den här, i timtal. Hon har kämpat och hon har sytt. Säkert var den ganska dyr i inköp för familjen, men ett måste eller kanske en extra inkomstkälla till hushållet om hon klarade av att sy åt andra utanför familjen.


Jag har inte bestämt var den ska stå, i trädgården alltså. Men det blir säkert bra! Det beslutet får vänta till i vår. Jag ska börja med att göra skivan först.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...