Krönikan i maj - Att känna sina fiender...

Låter ganska hårt, men riktigt så farligt är det faktiskt inte.Jag syftar inte alls på mänskliga relationer utan på de gröna oftast ofrivilliga relationerna i mitt liv. Ofrivilliga från min sida sett alltså. De är säkert högst villiga och mycket lyckliga med sitt val av plats. Jag pratar om ogräset.



Nu när det spritter av växtkraft överallt, träden snabbt går från levande döda till underbart skirt grönskande, perennerna tittar upp något yrvaket ur jorden och sträcker sig mot solen, då är det hög tid att ta sig en omgång bland ogräsen. Både ute och inne. Aldrig går det väl så bra att städa som när solen skiner? Jag städar rabatterna, klipper ner fjolårets perennaris, tvättar fönstrena (nåja, snart förhoppningsvis), skurar golven citrondoftande och går igenom barnens garderober. Till och med linneskåpet fick sig en omgång! Åhh, vad skönt det är när energin återvänder.

Energi finns det alltså även i ogräset. Det vaknade några veckor före mig och de övriga sjusovarna i rabatterna. Våtarven blommar för fullt och har redan blivit frodiga fluffiga kuddar, maskrosorna fröar och tistlarna är lika stixiga som brännässlorna ser ut. Naturen ligger alltid ett steg före mig, men jag kämpar tappert på med svetten lackande och diskhandskarna på.



I helgen hade vi ett naturfenomen och även ett trädgårdsfenomen, på samma gång. Medan åskan gick så strömmen bröts flera gånger, regnet piskade ner så bilarna var tvungna att stanna för att se vägen, DÅ hade jag årets första trädgårdsvisning! Vi var 5 vuxna som mer eller mindre dygnsura gick runt i trädgården och pratade latin. En trevlig stund!

Tillbaka till ogräset så brukar det med jämna mellanrum uppstå diskussioner angående vad som är ett ogräs och vad som inte är ett ogräs. Är det enbart en växt som växer på fel plats eller är det en växt som inte vet sina gränser och förökar sig med blixtens hastighet så fort man vänder den ryggen? Jag tänker inte gå in på ordets bemärkelse utan tänker mer på nöjet och nyttan med att kunna identifiera även de som jag väljer att beteckna som ogräs.

Jag lever med den principen att jag endast tar bort det jag vet vad det är. På så sätt slipper jag rensa bort eventuella nykomlingar. Jag vet att det är gott om människor som i god tro har rensat rabatterna fina och sen när blomningen de såg innan de flyttade in saknas, står där förvånade och undrande. Vart tog alla blommorna vägen?



Jag har också en väninna som har skickat kirskål upp till norra Sverige, på beställning. Inte den variegerade, utan den vanliga hett hatade gröna. Visst är den ett ogräs, men den skulle tydligen odlas och ätas upp.
Jag kan nog föda den hungrigaste bland ogräsätare, det lovar jag. Men hittills är det ingen som ens kommit på tanken att fråga mig. Nässelsoppa i all ära, men kirskålen går trygg. Jag rensar bort den så fort jag ser den i rabatterna, men åkerkanterna är fulla av dem och det kan jag inte göra något åt.

Eftersom vi bor granne med en åker och bonden envisas med att odla ensilage år efter år på just ’vår’ åker så är mitt värsta ogräs faktiskt just gräset. Inte kirskålen. Visst finns det gott om annat med för den delen men det som jag plockar mest är ändå gräs. Gräs på fel plats med andra ord.























Har också slitit hårt med att gräva bort plister och andra marktäckare som jag en gång vid full medvetande grad planterat in i rabatterna. Då var plantorna små och söta, nu är de på tok för stora. Får stå mitt kast och gräva bort ett rotsystem som annars lyckas kväva det mesta i sin väg. Det gulbladiga och det med vita blommor får dock vara kvar, de är ännu inte så gamla att de stör i storlek. Man lär så länge man fortfarande försöker.

Äppelblomningen kommer definitivt bli magnifik i år. Träden är överfulla med rödrosa blomklasar som slår ut när som helst. Det blir vackert!

Blommar gör också rosenmandel, det är en ny bekantskap för mig. Tyvärr frös alla grenar bort utom 2, men de 2 blommar för fullt. Frågan är bara hur jag ska kunna få någon form av symmetri på detta lilla miniträd. Tiden får väl utvisa det. Söta blommor har det i alla fall. Som små fluffiga bakelser, jag vill bara stoppa näsan i dem. Luktar tyvärr inte alls, men jag tror det varje gång jag går förbi dem.

Underbart är kort, det går på tok för fort. Våren i all ära, men jag längtar ändå till den riktiga sommaren. När det blommar och doftar överallt. När man kan sitta ner en stund och njuta utan att se allt som väntar på att göras. Snart är vi där…


4 kommentarer:

  1. Själv har jag rensat hårt bland plister och murgröna i år. särskilt murgrönan, som jag egetnligen älskar kan kväva andra växter och måste hållas tillbaka. Men de är ju inga ogräs för det, även om det emellanåt känns så. Underbar tulpanbild förresten.
    Eva

    SvaraRadera
  2. Ja, murgrönan ja. Jag har den vinröda på fel ställe och visst är den fin men den brer ut sig... Snart måste den grävas upp och flyttas på.
    /Lillianna

    SvaraRadera
  3. Ja ogräs är ett gissel. Jag har smörblomman och klöver som jag får hålla hård koll på. Vitklövern får ju långa revor likaså smörblomman.
    Men det är ju ett måste som trädgårdsägare att rensa ogräs.
    Jag använder trädgårdskompost som jordförbättring så det är väl där ochså som fröer finns om den inte har brunnit riktigt.

    Ha en fin dag

    Gunilla

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Tack för ditt besök hos mig.
    Nu ska jag sitta och läsa hos dig ett tag.
    Kommer gärna tillbaks.

    Kram Mari

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...