Sommar, ack sköna sommar!
Äntligen är sommaren här. Med bara några dagar kvar till midsommar börjar trädgården se ut som den ska. Det är grönt och fylligt i rabatterna. Träden är gröna och det hörs härligt fågelkvitter i varje buske. Det är fortfarande mer grönt än färgglatt här hos oss men går jag runt och tittar lite nogrannare är det faktiskt mycket som blommar. Allt gammalt är nerklippt, rensat och beskuret, rosorna har fått gödsel och regn har vi fått så vi klarar oss ett tag. Visserligen finns det fortfarande ett och annat hål att fylla igen, hål efter plantor som flyttats eller tomrum från förra årets 2-åringar. Men nu är det tid för njutning.
Jag hade väldigt många vackra fingerborgsblommor förra året. Kraftiga stora plantor med blomstänglar som var strax under 2 meters höjd. De varierade i hel vitt, vitt med mörka fläckar, skirt rosa, lila med eller utan fläckar och några namnsorter.
Jag har också några olika perenna fingerborgsblommor där den lilla gula grandifloran är den som är skönast. Det är trevligt med 2-åringar för deras massiva blomning men samtidigt är det lite mer jobb med dem än med perenner. Perennerna vet man ju var man har så att säga. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om just 2-åringarna.
När de blommar är de ljuvliga men hålen efter dem blir så ofantligt stora och störande. Sen fröar de ju inte av sig i lagom mängd heller utan är verkligen överallt. Försöker flytta tillbaka plantor från andra ställen till de platser där jag fått hål men det blir ändå inte riktigt samma sak som det blir när de får välja själva. Naturen vet bäst i många fall…
Blommorna är ju underbara så jag kanske får finna mig i det extra arbete det medför.
Dagens mest spännande utmaning är att bli av med grävlingen som flyttat in. Jisses, vad han brötar omkring. Han gnager på huset och gräver frenetiskt. Snart kommer han nog upp genom golvet i tvättstugan. Eller är det en hon? Jag förstår att en grävling på fel plats kan göra stor skada. Med hjälp av Internet har jag nu lärt mig en hel del om grävlingar. Det där med att de biter tills de hör att benet kraschar är en skröna, det är inte sant. Den attackerar endast om den är trängd, och vilket djur gör inte det. Men man bör göra sig av med den om den har bosatt sig i ett samhälle. Där hör den inte hemma. Dessutom kommer den tillbaka till samma plats år efter år och bygger ut sitt bo. Ett gryt kan ha uppemot 40 in- och utgångshål. Bara det betyder ju att det blir många meter grävd gång under marken.
Passar inte i en trädgård med andra ord.
Har man fått in en grävling på ett olämpligt ställe ska man kontakta jaktförbundet och prata med den jägare som finns i närområdet. Man ska inte förflytta grävlingen! Den får endast infångas och förflyttas för att avlivas står det på Naturvårdsverkets hemsida.
Tillbaka till blommorna. Pionerna och den orientaliska vallmon tävlar om min uppmärksamhet. Med blommor i ungefär samma storlek sticker de verkligen ut bland allt annat som är mindre i sin anspråklöshet. Men underbart är kort!
Snart följer rosor och andra primadonnor, då sörjer jag inte att den enskildas blomning varar så kort. Trädgården är föränderlig och det är det som trollbinder mig.
