Förförande och förfärande...

Just nu blandas glädjen och de kära återseendena med en viss dos förfäran. Glad blir jag när jag rensar och gör fint i rabatterna och möts av den allra skiraste grönskan, den som jag har längtat så efter hela den långa och mulna vintern. Hjärtat tar ett glädjeskutt när jag fick se att Afrikas blå Lilja klarat vintern på friland, endast täckt med lite torra blad. Min Gunnar har vaknat lika tidigt som de föregående åren, den här vintern låg han bara under torra löv och 2 överblivna takplattor. Jag vet att många skulle fnysa och rynka på näsan över den täckningen men det räckte!! Jag fortsätter envist att hävda att det är fukten som tar död på dessa växter. Har de inga blad kvar kan de inte ta upp vatten och således drunknar de. När de är gröna däremot vill de gärna ha mycket vatten, iallafall gunneran. Jag tror stenhårt att det är fler gunneror som dött av uttorkning på våren än av fukt under vintern. Men jag bara gissar...





De flesta hibiscusarna har oxå klarat vintern men det har gått ganska hårt åt rosorna. Jag hade en rosinventering häromdagen. Mina 100 damer. Med undantag av nån enstaka herre. Mer eller mindre högväxta. Några har till och med frusit så hårt att de inte ens syns över marknivå. Jag undrar hur det kommer gå för dem? Har slitit ganska hårt i trädågrdn men än är inte hela färdigstädad. Grusgångarna är invaderade av maskrosor och gräsmattegräs. Jättekul! Den rosa maskrosen jag fick som småplantor för nåt år sedan blommar nu igen. Jag har säkert ryckt upp alldeles för många blivande men det är nåt visst med just maskrosblad. Bort ska de! De sticker i ögonen! Ogräs! Men den rosa är rätt fin ändå. Nä nu måste jag ut igen! Ha det grönt!



Krönikan i maj - Att känna sina fiender...

Låter ganska hårt, men riktigt så farligt är det faktiskt inte.Jag syftar inte alls på mänskliga relationer utan på de gröna oftast ofrivilliga relationerna i mitt liv. Ofrivilliga från min sida sett alltså. De är säkert högst villiga och mycket lyckliga med sitt val av plats. Jag pratar om ogräset.



Nu när det spritter av växtkraft överallt, träden snabbt går från levande döda till underbart skirt grönskande, perennerna tittar upp något yrvaket ur jorden och sträcker sig mot solen, då är det hög tid att ta sig en omgång bland ogräsen. Både ute och inne. Aldrig går det väl så bra att städa som när solen skiner? Jag städar rabatterna, klipper ner fjolårets perennaris, tvättar fönstrena (nåja, snart förhoppningsvis), skurar golven citrondoftande och går igenom barnens garderober. Till och med linneskåpet fick sig en omgång! Åhh, vad skönt det är när energin återvänder.

Energi finns det alltså även i ogräset. Det vaknade några veckor före mig och de övriga sjusovarna i rabatterna. Våtarven blommar för fullt och har redan blivit frodiga fluffiga kuddar, maskrosorna fröar och tistlarna är lika stixiga som brännässlorna ser ut. Naturen ligger alltid ett steg före mig, men jag kämpar tappert på med svetten lackande och diskhandskarna på.



I helgen hade vi ett naturfenomen och även ett trädgårdsfenomen, på samma gång. Medan åskan gick så strömmen bröts flera gånger, regnet piskade ner så bilarna var tvungna att stanna för att se vägen, DÅ hade jag årets första trädgårdsvisning! Vi var 5 vuxna som mer eller mindre dygnsura gick runt i trädgården och pratade latin. En trevlig stund!

Tillbaka till ogräset så brukar det med jämna mellanrum uppstå diskussioner angående vad som är ett ogräs och vad som inte är ett ogräs. Är det enbart en växt som växer på fel plats eller är det en växt som inte vet sina gränser och förökar sig med blixtens hastighet så fort man vänder den ryggen? Jag tänker inte gå in på ordets bemärkelse utan tänker mer på nöjet och nyttan med att kunna identifiera även de som jag väljer att beteckna som ogräs.

Jag lever med den principen att jag endast tar bort det jag vet vad det är. På så sätt slipper jag rensa bort eventuella nykomlingar. Jag vet att det är gott om människor som i god tro har rensat rabatterna fina och sen när blomningen de såg innan de flyttade in saknas, står där förvånade och undrande. Vart tog alla blommorna vägen?



Jag har också en väninna som har skickat kirskål upp till norra Sverige, på beställning. Inte den variegerade, utan den vanliga hett hatade gröna. Visst är den ett ogräs, men den skulle tydligen odlas och ätas upp.
Jag kan nog föda den hungrigaste bland ogräsätare, det lovar jag. Men hittills är det ingen som ens kommit på tanken att fråga mig. Nässelsoppa i all ära, men kirskålen går trygg. Jag rensar bort den så fort jag ser den i rabatterna, men åkerkanterna är fulla av dem och det kan jag inte göra något åt.

Eftersom vi bor granne med en åker och bonden envisas med att odla ensilage år efter år på just ’vår’ åker så är mitt värsta ogräs faktiskt just gräset. Inte kirskålen. Visst finns det gott om annat med för den delen men det som jag plockar mest är ändå gräs. Gräs på fel plats med andra ord.























Har också slitit hårt med att gräva bort plister och andra marktäckare som jag en gång vid full medvetande grad planterat in i rabatterna. Då var plantorna små och söta, nu är de på tok för stora. Får stå mitt kast och gräva bort ett rotsystem som annars lyckas kväva det mesta i sin väg. Det gulbladiga och det med vita blommor får dock vara kvar, de är ännu inte så gamla att de stör i storlek. Man lär så länge man fortfarande försöker.

Äppelblomningen kommer definitivt bli magnifik i år. Träden är överfulla med rödrosa blomklasar som slår ut när som helst. Det blir vackert!

Blommar gör också rosenmandel, det är en ny bekantskap för mig. Tyvärr frös alla grenar bort utom 2, men de 2 blommar för fullt. Frågan är bara hur jag ska kunna få någon form av symmetri på detta lilla miniträd. Tiden får väl utvisa det. Söta blommor har det i alla fall. Som små fluffiga bakelser, jag vill bara stoppa näsan i dem. Luktar tyvärr inte alls, men jag tror det varje gång jag går förbi dem.

Underbart är kort, det går på tok för fort. Våren i all ära, men jag längtar ändå till den riktiga sommaren. När det blommar och doftar överallt. När man kan sitta ner en stund och njuta utan att se allt som väntar på att göras. Snart är vi där…


Nu är våren här!!

Vad var det som hände? Ena veckan kallt och djävligt, nästa börjar rosorna skjuta skott. Plötsligt är det april och jag har bränt mig på ryggen! Det har nog aldrig hänt förrut. Inte i april, menar jag. Solen lyser, det blommar för fullt och det är hög tid att rensa rabatterna. Det har väl aldrig tidigare varit en såå tidig vår?? Jag som inte brukar börja före valborg. Jag har fått tänka om!

Persikan blommar. Morellerna är igång typ i morron, liljebaggarna har kalasat i mer än en månad. Tulpanerna, vivorna och en massa annat har blommat i minst en vecka. Blåsipporna har redan gjort sitt och vitsipporna är snart klara de med. Mina fyllda vitsippor har dock just börjat. Björkarna är helt utslagna och övriga träd lyser i skirt grönt. Hagtorn och körsbärsträd är täckta av blommor. Det är så vackert! I trädgården blommar det lilla sjömanshjärtat, vårkragarna, den envisa mattveronikan som jag lika envist försöker bli av med, kuddviva, backsippa, förgätmigej, ormöga och säkert en drös till. Såg till och med att det är knoppar på några av mina klematis. Min gula doftspridare på altanen har redan slagit ut så jag har passat på att njuta när jag grillat! Idag är det första maj. Jag har legat på alla 4 hela dagen, både igår och idag. Har hunnit igenom ungefär halva trädgården hittills. Inte för att det tog 2 dagar men för att jag småstartat alldeles för tidigt, mot vad jag brukar alltså. Nu är iallafall tulpanerna glada, de syns! De är inte längre gömda under gammalt perennaris. Inte för att det är många tulpaner kvar. Nån gillar väl dem mer än jag antar jag. Förrförra hösten planterade jag flera bamse-påsar med Darwin hybrider. De ska ju vara tacksamma och lättskötta. I år är det kanske 10 kvar. Men de dyker nog upp. Tulpaner brukar få fötter här. Mullvaden och jag delar på trädgården. Eller om det är en kloakråtta? I vilket fall som helst så är det nog ett rovdjur, inte sork eller så för inget dör men det är kilometerlånga gångar var jag än sticker ner min lilla spade. Men jag såg katten kissa i ett hål idag så han hjälper mig nog. Nu är det vår!!




LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...