Dagliljor så granna...

Med pompa och ståt skulle jag kalla den här dagliljan om jag fick byta namn på den. Kraftig, bred, stor och snudd på vulgär hajjar jag till när jag går förbi den och ser nåt rött i ögonvrån. Det är första gången den blommar och det är ju alltid lika spännande att se vad det ska bli av de där gigantiska knopparna. De här knopparna hade piggar oxå så de liknade inte nån annan i trädgården. Färgen är röd med dragning åt kallt vinrött.


Hon är en av en hel drös med plantor som jag fick av en forumist (medlem i Allt om Trädgårds forum) som skulle sälja huset och flytta till lägenhet. Det har gått några år nu och plantorna har vuxit till sig, men nu är alltså första gången denna blommar.
Den andra som väljer att visa upp sig är i ungefär samma storlek men går åt det orangaröda hållet. En daglilja som brinner. De är bägge medvetna korsningar. Ingen av dem slog ut blomman helt utan det såg ut som om de borde kunna öppna sig lite till. Men visst är de underbara!!!








Krönikan i juli -09 --- Sommarlunk med sol och bad och dille på gult

För torrt. För torrt för att flytta växter, för torrt för att det ska känns som en 100% njutning att gå runt i trädgården och beundra blomningen. Blomningen går över så snabbt och i alla fall jag lider med de växter som hänger en smula. Rosorna strör sina blad omkring sig och jag kan nästan vada fram i rosenblad under de största rosenbuskarna.



I skrivande stund öser regnet ner. Det är ett fint lugnt sommarregn. Välbehövt. Efterlängtat. Jag hoppas det håller på länge! Visserligen har det inte föregåtts av en värmebölja men det har ändå varit torrt i markerna.

Familjen har kommit in i semesterlunken nu. Vi äter frukost sent och gör sen vad vi känner för. I mitt fall handlar det mest om att klippa av sånt som vissnat och dra upp ett och annat ogräs. Det händer förstås en massa annat också, det blir inga hela dagar i trädgården.
Jag klipper ner Alunrötterna vid fotknölarna och de svarar snällt med att skicka ut nya fina blad och hela ruggen ’buskar till sig’. Jag har rätt många så jag har fått hålla på med detta i ganska många dagar.






En annan av mina favoriter, den bredbladiga silvriga malörten är också så tacksam. Med sina nästan meterlånga blommande rankor gör den ingen glad, men en nerklippning strax över mark gör den som ny igen. Silver är vackert. Passar in nästan överallt. Den är dessutom extremt lätt att föröka.

Sen har vi uppstickarna. Det är den vanliga rallarrosen. Jag har inte planterat dem! Men ändå så poppar de upp både här och där. Kanske har de frön som har legat i jorden och när jag är där och petar kommer de upp till ytan och gror. Hmm…






Vi har gott om tistlar också. De är ganska lätta att dra upp. Hela pålroten kommer med, men man måste ha gummihandskar! Nässlorna låter jag vara. De är fjärilsverkstad. Men de får inte vara i rabatterna. Inte kirskålen heller. Men bor man mitt i ett åkerlandskap så kryper ogräsen nära inpå, det går inte att undvika. Jag har lärt mig att ’inte se dem’.
Däremot ser jag storklockorna och har förklarat krig mot dem. De är verkligen överallt. Det är helt mitt eget fel. Jag tycker de är fina när de blommar. Så länge de står upp. Välter de så drar jag bort dem… Nästa år är det lika många igen. Lite ’never ending story’ över dem.

Jag fått dille på gulbladiga växter och under de senaste åren har jag gjort en lång gul gång. Den är inramad av blad med tema på gult. Lite grönt emellan förstås. Har planterat 3 gula rosor där och de har verkligen prytt sin plats i år. De bara växer och växer. Blomfärgen på det övriga är gult och lila. Någon enstaka färgavvikelse finns det med men jag försöker matcha. Gult är inte fult!



Trevliga marktäckare finns det gott om och från att ha haft dem mitt i perennarabatterna och suckat och stönat över deras framfart har jag nu kommit till insikt och flyttat ut dem till ställen där de kan få bre ut sig. Det blir så fint! En marktäckare tar snabbt över om den är placerad på fel ställe. Den kastar sig över grannarna i en hejdlös hastighet och har man otur dör de andra stackarna innan man har hunnit komma till undsättning. På rätt ställe däremot är det en helt annan sak.

Lite mer regn nu och sen lite trädgårdstid. Det står högst upp på min semesterönskelista!
Vad står högst upp på din??


Bland bloggare och facebookare...

Den här veckan blev det mycket trädgård! På måndagen följde jag med en fotokompis ner till hans dotter. Hon råkade vara ingen mindre än Carina Schill, som vann 'Lands Öppna trädgårdar' tävling 2008. Vi kände inte varann innan, men som trädgårdsfolk brukar vara så låtsades vi inte om det utan pratade på som om vi känt varann hela livet.
Det blev förstås en hel del trädgårdsprat men lite annat hann vi med oxå...
Det är en upplevselse att se den fina trädgården! Jag har kollat in på bloggen då och då men det är inte alls samma sak att se en trädgård IRL som att de den på en dataskärm. Det jag föll för mest var alla dessa fantastiska pynt-grejer som dök upp överallt. Mycket rostigt och även en hel del vita saker. Sånt är ganska nytt för mig! Visst har jag sett att andra pyntar sin trädgård men jag har inte gjort det själv ännu. 
 
När vi åkte därifrån många timmar senare stannade vi till på en stor Loppis och jag handlade skrot! Nu är hela mitt utebord fyllt med rostiga prylar som jag inte vet var jag ska ha... Jag fick några fina växter med mig hem oxå, de är redan planterade och kommer bli så fina så. Min trädgård är full med växter och det är lummigt och lite lätt överdådigt, men jag har inget pynt! Det saknar jag verkligen! Förr så tänkte jag inte så mycket på sånt utan det var växterna som skulle spela huvudrollen. Nu har jag kommit underfund med att jag vill ha pynt! Inga tomtar eller rosa flamingos, mer rostigt och kanske nån vit staty nånstans som kan få skymta fram. Drömmer om ett fågelbad oxå...ett stort ett! Jag får nog börja med att placera ut det jag köpte på Loppisen. Den här vackra damen står i Carinas trädgård. En sån vill jag oxå ha!! Carina och jag kom på att vi hade gemensamma trädgårdsbekanta, större än så är tydligen inte trädgårds Sverige. Kände tex igen LindaLundas drake som låg och solade sig på en sten. Det var roligt att se! Hela huset var förresten som taget ur en inredningstidning. Mycket snyggt överallt! Matchat med brunt och vitt, helt i min smak! Maken kommer inte bli så jätteglad över att jag kommer be honom måla ännu mera vitt. Vi har beige och vitt i nästan hela huset och mer vita möbler ska det bli nu när vår övervåning blir klar. Dagen efter bar det av mot Varberg på ytterligare en trädgårdsutflykt. Jag och 3 andra från Huskvarna trädgårdsförening åkte i en bil. Vi började på Derome Kryddor och Perenner, sen lunch på campus bufférestaurant inne i Varberg. Min trädgårds och fotokompis Jessica mötte upp på planskolan. Vi hade oxå stämt träff med Christina och Leif Fryle som vi senare skulle besöka under kvällen. De är Varbergsbor alla 3 och har inte många minuters bilväg till den här mycket välförsedda trevliga plantskolan. Jag undrar vem som handlade mest??? Vi fyllde vårt bagageutrymme och hade till och med några krukor i baksätet. Vädret var med oss och vi slapp regn. Det blåste hårt men desto roligare var det att se kite-seglarna nere i viken som hoppade vilt. Den här killen hade grymt skoj, och vi med som fick titta på!
Efter det havsnära besöket åkte vi till familjen Fryle. Deras trädgård är ganska ny men det var stora fina plantor överallt. Mycket tjusigt och välplanerat. Inte ett ogräs så långt ögat kunde se! Fina gångar och en jättefin bäck som rann tvärs genom tomten. Fick med mig några växter till så nu blev det ännu mer brist på utrymme i bilen. En sista Varbergsträdgård som oxå var fin förstås och sen hem. I mörkret traskade vi sen runt hemma hos en av bilresenärerna och tittade på hans trädgård. Det var svårt att se men det hade hänt mycket sen vi var där senast. Idag har det varit gäster i min egen trädgård. En tjej och hennes pappa kom ner från Vadstena. Hon var väldigt trevlig! Vi hottade varann direkt. Han fick knappt en syl i vädret så honom fick jag ingen uppfattning om. Ja, det är roligt med trädgård!! Det roar både gammal som ung!







Krönikan i juni - Grävlingar passar inte i trädgårdar!




Sommar, ack sköna sommar!
Äntligen är sommaren här. Med bara några dagar kvar till midsommar börjar trädgården se ut som den ska. Det är grönt och fylligt i rabatterna. Träden är gröna och det hörs härligt fågelkvitter i varje buske. Det är fortfarande mer grönt än färgglatt här hos oss men går jag runt och tittar lite nogrannare är det faktiskt mycket som blommar. Allt gammalt är nerklippt, rensat och beskuret, rosorna har fått gödsel och regn har vi fått så vi klarar oss ett tag. Visserligen finns det fortfarande ett och annat hål att fylla igen, hål efter plantor som flyttats eller tomrum från förra årets 2-åringar. Men nu är det tid för njutning.



Jag hade väldigt många vackra fingerborgsblommor förra året. Kraftiga stora plantor med blomstänglar som var strax under 2 meters höjd. De varierade i hel vitt, vitt med mörka fläckar, skirt rosa, lila med eller utan fläckar och några namnsorter.
Jag har också några olika perenna fingerborgsblommor där den lilla gula grandifloran är den som är skönast. Det är trevligt med 2-åringar för deras massiva blomning men samtidigt är det lite mer jobb med dem än med perenner. Perennerna vet man ju var man har så att säga. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om just 2-åringarna.
När de blommar är de ljuvliga men hålen efter dem blir så ofantligt stora och störande. Sen fröar de ju inte av sig i lagom mängd heller utan är verkligen överallt. Försöker flytta tillbaka plantor från andra ställen till de platser där jag fått hål men det blir ändå inte riktigt samma sak som det blir när de får välja själva. Naturen vet bäst i många fall…
Blommorna är ju underbara så jag kanske får finna mig i det extra arbete det medför.



Dagens mest spännande utmaning är att bli av med grävlingen som flyttat in. Jisses, vad han brötar omkring. Han gnager på huset och gräver frenetiskt. Snart kommer han nog upp genom golvet i tvättstugan. Eller är det en hon? Jag förstår att en grävling på fel plats kan göra stor skada. Med hjälp av Internet har jag nu lärt mig en hel del om grävlingar. Det där med att de biter tills de hör att benet kraschar är en skröna, det är inte sant. Den attackerar endast om den är trängd, och vilket djur gör inte det. Men man bör göra sig av med den om den har bosatt sig i ett samhälle. Där hör den inte hemma. Dessutom kommer den tillbaka till samma plats år efter år och bygger ut sitt bo. Ett gryt kan ha uppemot 40 in- och utgångshål. Bara det betyder ju att det blir många meter grävd gång under marken.
Passar inte i en trädgård med andra ord.

Har man fått in en grävling på ett olämpligt ställe ska man kontakta jaktförbundet och prata med den jägare som finns i närområdet. Man ska inte förflytta grävlingen! Den får endast infångas och förflyttas för att avlivas står det på Naturvårdsverkets hemsida.

Tillbaka till blommorna. Pionerna och den orientaliska vallmon tävlar om min uppmärksamhet. Med blommor i ungefär samma storlek sticker de verkligen ut bland allt annat som är mindre i sin anspråklöshet. Men underbart är kort!



Snart följer rosor och andra primadonnor, då sörjer jag inte att den enskildas blomning varar så kort. Trädgården är föränderlig och det är det som trollbinder mig.



LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...