Och så äntligen kom regnet!

Jag som gått här i dammet från mina snustorra rabatter så länge att det nästan har börjat kännas normalt har verkligen längtat efter regn så intensivt att jag nästan hade slutat hoppas. Jag har längtat efter de där regntunna molnen som bara finns där helt plötsligt. Jag har drömt om att himlen bara öppnar sig och ner faller Regnet. Regnet med stort R. Blött, vått, kallt, MEN underbart välgörande.
Inte lite skvättande utan ett rejält sommarregn, helst ett som varar i flera dagar eller ännu bättre nätter. Luften blir så ren och framför allt växterna ser så mycket fräschare ut både i färg och form. Åh Gudars så jag har längtat!

NU kom regnet! Sista helgen i augusti. Hela den här sommaren har gått i ett torrt tecken. Snustorrt. Kvavt, inte tokvarmt men ändå utan regn.

Jag som hade tänkt flytta runt så mycket växter har knappt grävt alls, på hela sommaren. Några hål har det väl blivit men så mycket flyttat har det inte blivit. Det har nästan varit skrämselhicka bland växterna när jag har närmat mig med storspaden. Inte har jag då haft mod eller kraft nog att spetta mig ner i leran mellan dem när de närmast sörjande knappt har orkat stått upp.


Nu däremot har jag en oerhörd lust att gräva! Barnen har inte varit lika intresserade men några plantor har jag iallafall fått upp och ner på annan plats.
I morron ska jag gräva mer!
Åh, vad jag längtar!

Jag fick en present!

Det var inte en total överraskning, då ljuger jag om jag säger det. Jag hade faktiskt bett maken titta efter en sån spade som man skär rabattkanter med. Hade ingen aning om att den såg ut så här. Trodde att det skulle vara en vanlig spade med mer platt och rakt blad. Iallafall stod den här lutad mot huset och allt som syntes av själva bladet var bara kanten upptill. Resten var nere mellan springorna på trädäcket. Jag undrade vad det där var för nåt, den hade nog stått där nån dag innan jag lyfte jag på 'skaftet' och blev jätteglad. Wow, nu ska det bli fina kanter!

Har inte hunnit så jättelångt ännu, men jag planerar att hinna lite i helgen. Nästa vecka har jag sommaren sista trädgårdsvisning, då ska de få kanter jag har vara skurna och klara. Runt de flesta rabatterna har jag slipers, men på några ställen är det inte klart hur det ska bli och där behövs det snyggas till. Där hoppar gräset in bland växterna!!! När jag gick ifrån min numera spikraka (nästan iallafall) kant såg jag denna färgklick sticka fram i allt det gröna. Det är en Westerland, eller det skulle iallafall vara det. Är inte helt säker för när jag sett den blomma i en plantskola var den sådär snyggt aprikosrosa. Jag älskar just den färgen. Rosen Abraham Darby har den bland annat... Det kan man inte kalla den här! Snarare flouricerande orangecerise. Den är närmast självlysande. Den färgbenämningen finns nog inte men så är det heller ingen färg jag nånsinn sett i en trädgård, mer än i min förstås. Det är nog den friskaste och mest blomvilliga ros jag har! Ochjag gillar den verkligen! Men jag har ännu inte funnit rätt sällskap åt den. Helst skulle det ju vara ett sällskap som ger den rättvisa, som det utropstecken den är. Får fundera vidare...
En annan färgklick som dessutom doftar oerhört starkt och oerhört gott är en av mina orientaliska liljor. Den här har precis slagit ut och jag bara älskar den! Visst är den maffig!? Mörk, vulgär och helt bedövande i sin doft. Mitt emot min fina rabattkant ser det ut så här. Den stora rabatten ser något vissen ut vid närmare titt. Jag har fått klippa ner alla Kragklockorna, de hade fått rostangrepp. Kvar blir det stora hål och det är inte alls snyggt. Men de är fina när de blommar, så jag vill inte ta bort dem. Kärleksörten är på väg att skifta i rosa, det brukar betyda höst. De blir inte rosa förrän det har blivit några kylslagna nätter. Såg en annan blogg som visade trädgårdens skamfläckar. Jag tycker det var mycket underhållande läsning och den bästa bilden var på en skottkärra full med jord där det växte fullt med stora ogräs. Hur skön bild som helst. Jag har några skamfläckar jag med. Eller ofärdiga projekt som jag hellre tänker dem. jaja, man kan lura sig själv i all evighet... Hängmattan är ett av de mindre. Det här är väl kanske i senaste laget men nu finns det iallafall snöre att hänga upp. Det tog mig hela sommaren att hitta hängmattan. Den är inte ens invigd. Förra sommaren gick det åt 2 st, så den här kom lägligt i present när äldsta dottern placerade sig i en teckningstävling och fick den som pris. Det var inte jag som låg sönder nån av hängmattorna, behöver jag nämna det?
Nu har jag tagit fram den och satt fast den på ena trädet, kanske får jag en enorm energikick och sätter upp den. Det tar en stund med alla knopar man måste klura ut hur man ska göra. Knyta är ingen match, det är hur man knyter upp dem som är det svåra i kråkången. Kanske kan det bli en hängmattestund så småningom, bara jag har ro att lägga mig...

Bland de skiraste...

Pionerna har inte riktigt funnit vägen till mitt hjärta, mest för att de växer så otroligt fult. Blommorna är vackra och en del doftar ju gott, men växtsättet med de tunga blommorna gör ändå att jag inte riktigt fallit för dem. De bara rasar. Trots det har jag väl ett tiotal eller nåt. Det här är 'Bowl of Beauty' tillsammans med en fingerborgsblomma. Just det ögonblicket när de ömt lutar sig mot varandra är de ändå rätt fina.





Liljornas tid är nu!

Jag har samlat på mig ganska många liljor vi det här laget. Det är både asiatica och några orientale. De senare har ju en sån underbar doft att bara det är skäl nog att ha dem i trädgården. Den här gula är en dubbel lilja. Vet inte vad den heter, men visst är den fin?!

De flesta liljorna har jag köpt hos 'Holländarna' på mässan i Stockholm. De brukar kosta en tia styck, men trots att de ligger i uppmärkta lådor kan man plocka åt sig en av varje och hoppas att det blir olika sorter. Rätt namn blir det garanterat inte. Men överraskningen man får när de blommar första gången är ju rätt spännande att vänta på oxå. När liljorna blommar blir jag lika hänförd, år efter år! Vare gång! De är makalösa, blir bara högre och högre! Fler och fler knoppar på varje stängel, Här i leran räcker det med att sätta 1 lök, sen förökar den sig till ett stort bestånd, relativt snabbt. Liljorna är tacksamma att älska! Här följer en närbild på 'Polyanna'. Hon är snygg!
Så här ser hela blomman ut. Högrest och tjusig. Hon doftar tyvärr inte.
Det här är en av de första liljorna jag köpte. Lite mindre blommor i kallt rosa med prickar i.

Hon bleknar och går i en svag lila nyans när hon blir gammal. Mycket rikblommig.


Den här sötnosen heter Lollipop. Passar rätt bra, eller hur? Hon står i söderläge och blommar först av alla liljorna.

 Några av mina bästa liljor är orangeröda! Det går inte att beskriva dem på nåt annat sätt. De är varken oranga eller helt röda. Men mitt emellan stämmer rätt bra. Av nån anledning så verkar de inte angripas speciellt hårt av liljebaggarna. Varför vet jag inte...
En spontan kombination blev det när en parkstånds sträckte sig mot en ljust gul lilja och den dessutom omfamnades av klematis 'Summer snow'. Ibland blir det bara bäst utan att man varit där och tänkt till... När vi flyttade in fanns det en enda lilja, nergrävd i ett buskage. Jag tror att det var en sån här. Om det inte var just samma så har det iallafall blivit flera av samma sort efter det. Vinröd skulle jag nog säga att den är. Blir lite blaskigare i färgen när det har blommat ett tag. Har nästan exakt samma färg som den grekiska vädden. Nu måste jag nog ladda upp det här för annars finns det risk att det aldrig blir publicerat. Fåe väl fylla på med resten en annan dag.

Trädgårdsvy augusti

Trädgårdsvy augusti


Bilden är tagen i min trädgård, i början på augusti.

Dagens favoriter...

Bland dagens mest älskliga växter måste jag nog lägga den här temyntan till favoritsamlingen. Nu har plantan blivit så pass stor att den verkligen syns på håll! Det är inte illa gjort av en rea-växt. Den heter Monarda didyma 'Croftway Pink'. Jag köpte den på en av Plantagens höstreor, då stod det några pinnar i en kruka. Jag hade ingen rosa temynta så jag slog till. Det var ett bra köp! Jag gillar reor!! Mycket vacker blomma!!



Dagens andra favorit får bli en höstflox. Jag har inget namn på den, men det gör väl inte så mycket...





Smått och gott!

En liten älskling är Verbenan! Hon dyker upp där man minst anar det. Inte riktigt perenn men frösår sig glatt så hon finns kvar ändå. Jag har haft henne i blått, vitt och rosa men nu verkar den blåa genen har gett vika för den rosa. Endast en planta blev vit i år. Inte så pålitlig, men vacker ändå!
En annan favorit är förstås Rudbeckian. Den är visst inte heller så pålitlig. Har haft några vita men de är borta. Höll några år bara. Sen har jag köpt några namnsorter men de verkar vara kortlivade oxå. Man får se till att peta ner frön i jorden så att de stannar...
Rosor är mera pålitliga. De fryser ju gärna ner ordentligt under vintern men av nån anledning verkar de komma ikapp och blomma ändå. Rosor gillar jag!!





En kärra jord - och min lycka är gjord!

En smula torrt, men trädgården står verkligen i full blom. Det passar perfekt då jag ska ha en trädgårdsförening på besök om ett tag. Fram till dess njuter jag av fägerna och dofterna. Försöker klippa bort överblommat och dra upp de ogräs som visar sig. Fick hem en kärra jord häromdagen, så den jobbar jag på att få ut dit det saknas. Man tycker inte att det ser så mycket ut när det ligger där på kärran. Men det är ändå ganska många skottkärror som ska lastas, köras och tömmas. Fint blir det...men det är varmt att jobba mitt på dagen. Tycker det börjar se bra ut på framsidan nu. Förra året var det ganska ledsamt. Vi var tvungna att dränera vid entrén och det stod dessutom en stor byggställning över i stort sett hela rabatten då vi bytte taket. Det såg allt annat än frodigt ut efter den upplevelsen. I år har vi bara haft en grävlingsbur på 2 meter som släpades rakt genom rabatten, men det gick faktiskt bättre än väntat. Mitt mellan de två vänstra fönstrena stod det en stor tuja, säkert en sån som fåtts med en julgrupp eller nåt, på 80-talet. Den slog i taket och vi var oroliga att dess rötter tagit sig in i vårt avloppssystem (vi har haft en del problem) så den behövde sågas ner. Det märks att det börjar bli sensommar nu. Det är humlor, bin och okända flygfän vart man än vänder sig. Fjärilarna fladdrar febrilt mellan blommorna och jag hinner ibland fånga nån på bild. Nån rackare stack mig helt utan förvarning. Jäklar vad det brände illa! Skyndade mig in och smetade på en Aloe-salva, då gick det över nästan direkt. Prästkragarna hänger med ännu, även ifall just denna är fotograferad i slutet på juni. Nu är det de fyllda prästkragarna som lockar mest.
Jag tror att jag har berättat i nån av krönikorna att jag tokfallit för gult. Med det menar jag gula blad i alla former och färger. Det här trädet är ett träd som jag bara måste visa för jag älskar det!! Det är en asklönn, Acer negundo 'Kelly's Gold'. Hon trivs i vanlig jord, till skillnad från de japanska lönnarna. Mitt träd har bara stått nån vinter men det växer och frodas! Inte en cm nedfruset under den vintern som var.


Systern till Kelly heter Flamingo. Det är oxå en snygging! Men en lite kinkig en. Trädet har jag haft ett år längre, men det fryser ner ungefär halva sin tillväxt under vintern så även om det är äldre så verkar det inte bli något större. Jag tror faktiskt att det är mindre nu än när jag köpte det. Fast i år verkar det lovande. Hon har växt ca en halvmeter redan! Bara hon inte fryser till vintern!

Det här med gult är roligt! Man kan blanda nästan vilka växter som helst. Men de måste ha antingen gula blommor eller gula blad, förstås. Många av mina Hostor passar bra in på den beskrivningen. Nu väntar jag bara på att de ska växa till sig och bli så där stora som de blir efter några år. En av favoriterna heter 'August Moon'. Den är ljusgrön, med ganska stora blad. Bullig och fin. I min 'Gula gång' står 'Kelly´s Gold', hostor och perenner med lila eller gula blommor. Blått gillar jag oxå och nu är 'Jackmannii' trädgårdens mest blåa!




LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...