Rundvandring - Underbara älskade högväxta rosor!



Rosor kan man väl inte ha för många av...!Jag har både buskar, låga rabattrosor, engelska rosor och förstås klängande rosor som brer ut sig högt där upp i det blå. Någon gammaldags ros har det blivit på senare år, men de allra flesta är moderna rosor som remonterar. Doftar de är det plus i protokollet.

I det här inlägget tänkte jag bara visa min högresta rosor. Och några som är på gränsen mellan klättrare och storvuxen busk. Resten får komma senare.

Det här är en 'Coral Dawn' som beblandar sig med en clematis viticella 'Etoile Violet'. Klematisen är nästan i största laget för den här rosen men jag försöker att bre ut henne i sidled så gott det går.



Jag köper iallafall fler och fler rosor för varje år som går. Ofta är det "rea"-rosor och jag har noll koll på hur de ska se ut mer än det som ev syns på etiketten. När jag kommit hem med dem googlar jag och läser på innan jag planterar dem på det ställe jag tror de kommer passa på. Hittills har jag inte flyttat speciellt många rosor men jag har i allafall 2 st som jag funderar på om de inte skulle vilja stå nån annanstans.

Här är 'Coral Dawn' igen. Jag har 3 st som klänger mot vårt (snart!) inglasade uterum. De växer med stela styva ben och blommar i toppen. Ju mer jag klipper ner dem desto bättre blir det i blomningen. Jag försöker att klippa grenarna i olika höjd men ganska hårt varje år. De växer snabbt upp i taket ändå. På det sättet får jag blomning nerifrån. Den blåa bollen är den gamla sorten av Bolltistel. En rosa flox matchar rosorna finfint i bakgrunden.



Jag har en ros som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Det är inte doften, för den känns knappt. Det är färgen eller nyanserna kanske jag ska säga. I år var den väldigt rosa och förra året var den mer vit med bara en aningens rosa kant. Den är lite föränderlig med andra ord. Det gillar jag!
Hon heter 'Händel'. Eller är det kanske en han?



Läcker, men snudd på 'för mycket'.Sånt tilltalar mig! Lite extra av allt lixom ;-)



Det finns ju förstås fler rosor att älska.Den här är helt klart en av dem jag inte kan leva utan! Frisk, fräsch och med en underbar doft! En engelsk madam!
Hon är dessutom mamma till en hel drös med andra engelska rosor. Blommar snällt på 150-200 cm höjd även om hon frusit ner nästan till marknivå.
Om ni inte har gissat vilken det är ännu så ska jag avslöja att det är 'Leander'
Hon är aprikosrosagul till färgen.  Helt underbar!



Alltid en hel drös av blommor i toppen.



Slutet av oktober ser hon ut så här. Då är blommorna inte lika tätt fyllda utan har en mer avslappnad nästan lite slafsig look. Mer gul än rosa. Men fortfarande vacker!



När vi nu pratar om aprikosrosagula rosor finns det en till som bara måste få vara med på 10-i top! Den är kanske mer gul än rosa men den har den där föränderliga looken som jag är så svag för.
Och det är ju 'Alchymist' förstås!
Titta så vackert hon lutar sig mot ett gammalt äppelträd. I total harmoni!



Tyvärr remonterar hon inte, men annars är hon i särklass!



En högre buskros eller en klättrare som behöver beskäras för att få snygg form. Växer så det knakar gör hon iallafall.



Varje enskild blomma är så tät och vacker. Med en liten snurr i mitten.



Den absolut största rosen som inte är en klängros och finns i vår trädgård är en vacker dam vid namn 'Nevada'. Hon har blommor stora som assietter och börjar blomma något helt enormt vackert runt midsommar ungefär. Sen fortsätter hon lite försiktigare ända tills snön tar henne med storm. Lika oväntat varje år verkar det som. Den sena blomningen brukar skifta lite åt rosa, medan den första är helt vit. Härlig doft, vackra ögonfransar och helt frisk!



Röd som en röd ros ska vara är min 'Sympathie'. Finfin doft och remonterar som en tok! Har trädgårdens torraste och varmaste läge men stortrivs!



Klättrande 'Rosarium Uetersen' lever på nåder hos mig. Orsaken är att hon är så extremt långsamväxande. Hon har knappt passerat metern fast jag har haft henne i säkert 5 år, men hon är väldigt rikblommig och dessutom väldigt klen i växtsättet så jag vet inte hur man ska lyckas binda upp henne på nåt annat ställe än i pergolan. Så hon får troligtvis stå kvar. Hon är inte redo för komposten ännu, men hon skulle behöva sällskap som kan ta över ovanför henne dit hon inte kommer nå.


En ros som är väldigt härlig i blomman är 'Louise Odier'. Fin doft och vackra blommor i en något kall rosa ton. Tyvärr är den extremt drabbad av svartfläckssjuka. Varje år! I år plockade jag av i stort sett vartenda blad, innan de föll av sig självt. Hon var helt kal! Och tyvärr har jag hört att det är många andra rostokar som har samma problem.




Jag har satt upp henne mot en pelare eftersom den växer så bra på höjden. Kanske har jag en klematis som kan slingra sig uppför stammarna och dölja bristen på bladverk, vi får se. Det är tråkigt att göra sig av med växter, men den här ligger på gränsen just nu.



Här är en bild på 'Blaze Superior'. Den står väldigt nära 'Louise Odier' och har troligen blivit smittad av hennes sfs.. I år var 'Blaze Superior' kraftigt angripen den oxå. Blommorna och växtsättet är extremt likt 'Flammentanz'. Ingen doft överhuvudtaget. Tydligen inte alls lika resistent mot sjukdomar som 'Flammentanz'. Det var en "rea" -ros, modell storchansning. Hon står vid lilla pergolan precis vid vår sittplats där vi sitter ofta, så presterar hon inte bättre får jag ta mig en funderare. Nästa år ska jag prova att täcka jorden med kompost och se om det kan göra skillnad. Sfs lär visst övervintra på nerfallna blad, men om man täcker dem med jord så kommer de inte åt att sprida sjukan vidare. Jag får återkomma med resultat nästa höst.



Frisk och alldeles underbar är min vackra 'Märchenland'. Den är en ärvd ros så den var i ganska bedrövligt skick när jag fick den. Oidentifierad oxå, men med hjälp av rosforumet på Allt om Trädgårds hemsida så kom vi fram till vad hon heter.



Först visste jag inte om det skulle vara en buskros eller en klängros, men jag tror nu att det kan bli lite mittemellan. Förra året blev hon ca 150cm hög och då behövde hon nåt att luta sig mot. I år blev hon dryga metern och var mer bred istället.



En annan engelsk dam är 'Winchester Cathedral'  Hon är kritvit med några enstaka rosa stänk, ibland. Fick en stolpe den här sommaren och tog sig lätt upp mot 200cm. Väldigt taggig, underbar lite citrusluktande doft. Frisk och fräsch hos mig! Helt klart en jag gillar!




Jag har henne ihop med en klematis som jag köpt som 'Miss Bateman' men jag är nu osäker på om det är en sån eller inte. Hon ska visst ha röda pistiller men det har inte min.



Den allra rödaste rosen är utan tvekan 'Grand Hotel'. Blodröd eller röd som sammet.
Noll doft att tala om, men stora fina röda blommor. Jag var tvungen att manipulera lite med färgerna i bilden för att få fram den där röda nyansen som den faktiskt har.Jag har haft henne i flera år men det är inte förrän nu som hon börjar komma igång. Remonterar.



Jag har en klättrare med enorma blommor. Hon heter 'Schneewalzer'. Färgen är vit med ton åt gult. Fin doft och remonterande. Växer bra så här långt.




Mycket kan man säga om 'Flammentanz' men hon blommar som ingen annan, varje år lika magnifikt! Vanlig, enkel och snudd på tråkig är sånna ord man brukar få höra.Friskast av dem alla, med en växtkraft som förvånar. Våra 2 exemplar klär in en hel armeringsmatta och jag får ändå beskära henne för att hon ska hålla sig där! När besökare möts av den här väggen brukar det vara mycket Åhh och Ahh....


Jag har en enda ros som möjligtvis kan tävla med ovanstående, eller iallafall försöka.
Det är honungsrosen 'Lykkefund'. Hon växer som en raket och blommar helt explosivt, men tyvärr inte så länge.



En annan solklar vit klättrare är 'Climbing Schneewittchen' som jag inte har haft så värst länge. När jag skriver solklar syftar jag på att hon beter sig som en klättrare från år 1, hon står inte och stampar innan hon sätter fart. Drabbades ganska hårt av svartfläckssjuka i år, men blommar mycket och doftar underbart! Jag ska nog jobba lite på henne nästa år...



Nu har jag kommit till botten av min roslista när det gäller klättrare. Jag har planterat några till men de har inte bekänt form ännu så de får snällt vänta till ett annat år.


Ett projekt för nästa vår!

Jag drömmer om att få göra speciella ställen i trädgården. Den här symaskinen ska få bli ett bord. Det kommer bli såå tjusigt!
Bort med själva symaskinen och bordsplattan, och sen ska jag gjuta en rektangulär betongskiva som ska få bli ny bordsskiva. Nu återstår att hitta en lagom stor spegel som ska bli form åt betongen.
Jag har inte bestämt mig vad jag ska göra med själva symaskinen, men det löser sig nog. Den hamnar väl på vinden i nåt hörn.



Mannen som jag köpte den av hade haft den i familjen i flera generationer. Han skulle nog inte bli så glad om han fick veta vad jag ska ha den till...
Men sånt ät livet...om jag inte hade tagit hand om den kanske den gått ett ännu värre öde till mötes på soptippen. Och det hade ju varit förskräckligt synd!


Den står med texten åt fel håll, men jag brydde mig inte om att vända på den. Tung krabat det där... Gediget gjutjärn, eller vad man ska säga.



Visst är det en konstverk! Mannen sa att den varit i släkten sen slutet på 1800-talet. Jag ska titta lite mer nogrannt och se om det står något årtal när den kan vara gjord nånstans.



Tänk vad någon (troligtvis en kvinna) har suttit och trampat på den här, i timtal. Hon har kämpat och hon har sytt. Säkert var den ganska dyr i inköp för familjen, men ett måste eller kanske en extra inkomstkälla till hushållet om hon klarade av att sy åt andra utanför familjen.


Jag har inte bestämt var den ska stå, i trädgården alltså. Men det blir säkert bra! Det beslutet får vänta till i vår. Jag ska börja med att göra skivan först.

Krönikan i november - När trädgårdsåret går mot sitt slut – DÅ börjar reorna!

Vintern närmar sig med stormsteg. Det känns i luften. Det nästan luktar vinter. Fingrarna blir kalla snabbt och det är väldigt kylslaget om man har händerna i jorden. Jag har haft händerna i jorden en hel del nu den sista veckan. Helt frivilligt.



Barnen har varit lediga från skolan men vi har varit lite halvkrassliga och tagit det lugnt hemma, tillsammans. Inga besökande barn och inga utflykter. Bara hemmatid. Det har varit riktigt trevligt. Vi har bakat, fikat och varit ute i trädgården någon timme varje dag. Tjejerna har krattat ihop stora lövhögar och sen hoppat i dem. Jag har planterat de sista rea växterna för året och gjort lite nya skyltar där det saknades.

Man ska inte förakta rea växter. Igår när jag var på ett föredrag och föreläsaren berättade att hennes allra bästa klematis heter ’Multi Blue’ berättade en glad dam att hon köpt en sådan för 9.90kr. Den hade stått kvar på utegården sent på våren och sett väldigt trist ut, bara några pinnar stack upp. Hon köpte den och friserade till den, planterade den och tittade till den. Till hennes förvåning och uppenbara glädje blommade den snällt hela sommaren.
Just ’Multi Blue’ är en sån sort som får både fyllda och enkla blommor, på samma planta. Min egen har än så länge nöjt sig med att ge enkla blommor, men jag hoppas den ger mig fyllda blommor nästa år.



Jag har shoppat ett antal rosor, finfina prydnadsbuskar och ibland en och annan perenn på det sättet. De ser inte roliga ut första året och ibland inte andra året heller, men de tar sig…



Hittills inga tumultartade höststormar, men en del blåst har vi allt haft. Det blåser ganska mycket här i Småland. Just den här veckan har det varit nästan vindstilla och vi har t.o.m. haft någon enstaka dag med klarblå himmel och lysande höstfärger. Det är verkligen härligt att vara ute då. När det blåser blir det så mycket kallare och jag lider med växterna som jag tror fryser en del de också.



Växtkraft finns det fortfarande. Mest är det ogräset som växer. Våtarven bildar gröna fluffiga kuddar och täcker snabbt marken. De rackarna rotar sig om man drar upp dem och låter dem ligga kvar. Rosorna har några få blommor i blom och desto fler knoppar på gång. Idag åt jag ett rött smultron, det var inte sött men det lixom ropade på mig ändå. Jag var bara tvungen att smaka på det. De sista björnbären får man också plocka nu, bara man inte sticker sig på taggarna med sina stelfrusna fingrar.

Än finns det lite tid kvar att vara ute och fundera på saker man gjort, borde ha gjort, eller saker som får vänta till våren. Njut av dagen, det är snart vinter och vila!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...