Lite blompoesi

Behovet av ledighet ökar allteftersom dagarna går. Ja inte mitt då, eftersom jag är konstant ledig. Men makens... Nedräkningen har börjat! Barnen har varit lediga nån vecka nu och livet hemma i huset har kommit in i en stilla lunk. Sena sovmornar och definitivt sena kvällar. Mysigt! Maken har några dagar kvar innan han kan slappna av han oxå.

De senaste dagarna har vi pustat och svettats i värmeböljan. Vem har sagt att vi bor i landet lagom? Tycker inte alls det stämmer in på vädret iallafall. Men jag njuter!! Jag älskar värmen!! Bikini all day long och alla fönstrena på vid gavel. Passade på och tvättade fönstrena igår, på halva huset. Så nu ser vi ut oxå!
Utanför blommar det något kopiöst!
Sanslöst vackert!

Önskade jag hade kunnat dikta. Då hade jag knåpat ihop en dikt som passar med blomman nedanför. Men nu kan jag inte det även om jag faktiskt råkar vara hemskt svag för poesi och lyrik i synnerhet. Nån annan kanske har en mer poetisk ådra och vill skriva nåt fint?

Oj vilken dramatik!

Härromdagen hade vi regn hela dagen! En blandning mellan skyfall och ett ihållande sommarregn. Konstant. Inte sörjde jag för det, hade en del att göra inne... Satt mest och letade recept inför stundande 40-års buffé. En ganska skön dag helt enkelt.

Hade noll koll på att det var flera brandbilar som pumpade vatten ur källare bara 300 meter från oss. 6 hus hade fullt med vatten i källarna och flera brandmän slet i flera timmar. Jag satt där med mina recept och visste ingenting förrän jag såg det på nyheterna långt senare.

Idag kom det en rejäl skur till. Ilsket på nåt sätt. Hysteriskt ilande! Jag stod med kameran ute under ett träd. Skulle ta en vybild för jag tyckte det såg så fint ut. Plötsligt blev det kolsvart på himlen. Och strax därefter piskade regnet ner. Jag hann knappt in! Den här bilden tar jag ut genom altandörren, innan jag var tvungen att stänga så det inte skulle regna in.

En hemlig trädgård

En trädgård som jag mer än gärna återvänder till. Andra gången jag besöker den. Visst har det gått några år mellan besöken, men här står tiden stilla. En trädgård som har drygt 100 år på nacken är ingenting man bara klampar rakt in i och springer igenom. Här blir iallafall jag lugn i sinnet och helt vild med avtryckarfingret...

Den här trägården är en hemlig oas. Vet man inte om att den ligger där kommer man aldrig hitta den. Det ska man inte heller tycker jag. Jag hoppas den bevaras precis som den är. Egentligen kan man nog inte kalla den för trädgård, för den är större än de flesta och de enorma Rododendronbuskagen är runt 90 år gamla. Det är mer en bit förskönad natur, där människan varligt fört in färg och form för länge länge sen. Inga prunkande rabatter utan sjok av Funkior, Sköldbräckor, Ormbunkar och högt gräs.

Tomten sluttar brant och det är gråa berg som både ger form och dramatik. Överallt växer frodiga, blommande Rododendron och Azaleor. Doften är sagolik!


Längst upp skymtar huset. Även det inklätt i grönska.


Nedanför berget ligger dammarna svarta. Omringade av högväxande Sköldbräcka och fyllda med näckrosblad.


Den här höga växten i vänster kant på bilden vet jag inte vad det är. Nån som kan ida den?


Grönt, grönt och grönt. Harmoniskt.


En dal inramad av enorma träd. Säkert vindstilla en blåsig dag.


En grå katt gjorde oss sällskap. Den var runtom oss hela kvällen.


Magiskt vilt och vackert.


Här skulle nog hela min trädgård rymmas...som en plutt i havet. Med hus och allt. Men så är den här trädgården 10 ggr större än min oxå...


Grannhuset ligger dolt och matchar med sin faluröda ton. Jag undrar om inte huset byggts efter buskarnas placering? Blicken följer buskarnas färg upp mot huset. Snyggt!
 

Färgchock! Vackert tycker jag!


Så snyggt med inramningen av det röda bladverket.


Det här är en av de vackraste trädgårdarna jag besökt. Som en park. Hemlig. Magisk. Underbar. Men inte alls lika tillrättalagd som de större trädgårdsanläggningar man brukar kalla stadsparker etc. Inga raka kanter, ingen perfekt skött gräsmatta.


Två av dammarna är förbundna med en bäck.


Det svarta vattnet speglar Rododendronens blommor. Dammar som ser naturliga ut. De passar in. Ser ut som om de alltid legat där.



Öppen sikt och mycket lila-rosa som en röd tråd.


Huset ser ut som ett engelskt gammalt stenhus. Nästan lite exotiskt här bland alla våra strikta trä- och tegelhus. Har inte hört historian om huset, men jag gissar att den finns en.


Hoppas ni har njutit av bilderna! Jag njöt av att vara där.

Nu hoppas jag att den här gröna oasen får fortsätta att vara så här magisk och hemlig i minst 100 år till, utan exploatering. Med ägarnas försiktiga och kärleksfulla omhändertagande.

Tack för att jag fick komma och beundra den här vackra trädgården!


/Lillianna

Rundvandring...

Det doftar ljuuuvligt i hela trädgården nu! Verkligen underbart!! När jag badar bredvid den här busken blir jag nästan vimmelkantig av den starka men angenäma doften. Helt underbart! Vi har värmt upp poolen till 26 grader, så man behöver inte direkt frysa...

Jag tänkte ta med er på en liten rundvandring. Häng med!



Efter bad får man fortsätta jobba. Årets minsta projekt är att få jord i förra årets lådor. Sen ska det planteras nåt med. Det lutar åt grönsaker, inget avancerat men ändå något ätbart. Har redan petat ner 20 bönor. Får se om det blir nåt. Har aldrig haft det förrut. Funderar på om jag ska ha nåt fint hängande över kanten i framkant eller om det ska få vara enbart grönsakslåda. Hm...får se... Ska fylla på lite mer jord innan det ska tryckas ner lite sockerärter och sallad.


Min stackars, stackars Flammentanz ser inte alls mycket ut för världen i år. Den som brukar vara såå fin ser mest ut som ett benrangel med en massa hål runt revbenen. Blomningen har inte startat helt och hållet utan är mer i en i taget blomning. Men väggen som brukar vara helt röd av rosor kommer nu vara prickig. Armeringsnätet kommer synas som en brun stomme. Kanske inte var riktigt så jag hade önskat att den skulle se ut. Ska gödsla på de 2 rosorna ordentligt så de får bra fart till nästa år.


Men uteplatsen ser inbjudande ut. Min fina loppiskrona har jag verkligen haft mycket ljus tända i sen jag hittade den och fyndade. Ska hålla utkik efter en till som jag ska ha nere i trädgården.


På poolkanten har jag en egen liten kryddhörna. Rosmarin, oregano, dragon, citronverbena, rödbladig salvia och citronmeliss. Några av krukorna står på ett annat ställe just när bilden togs, men de ska stå där sen. Palmen är en solfjäderspalm som jag köpte för en hundring förra sommaren. Den har fått vara inomhus i vinter men lär klara våra vintrar.


På väg neråt i trädgården har Henry Kelsey. precis slagit ut sina första knalligt lysande blommor. Kan man annat än bli glad av dem säg?Inte är de lättplacerade, men varför måste allt vara så perfekt?


Paradisbusken har fått fnatt. Blommar som om den aldrig tänkte sluta. Och visst kommer det en ganska skön doftpust även från den. Nu tippar hon snart för jag tog bort de armeringsjärn som höll grenarna separerade åt varsitt håll. Med snöre om magen läs halsen trodde jag att hon skulle orka stå upp, men hon halvligger...


En annan dam som oxå fått glädjefnatt är rosen Nevada. Brukar blomma när vi kommer hem efter midsommar. Vi brukar ta en tur med husvagnen och när vi kommer hem springer både barn och jag ut i trädgården för att kolla hur många tefat som slagit ut. Doften är ljuuuvlig även här!!


Stampade jordgångar. Kan man ha det eller kommer de bli överfulla med ogräs? Än så länge är jag inte helt 100 på att det ska gå en gång just precis här så hur som helst blir det nog stampat jordgolv hela den här sommaren iallafall. Nästa år får vi se.Min paranta avenbokshäck har ännu inte visat färg. Ska hon överleva eller inte?? Jag vattnar och vattnar. Har aldrig vattnat så mycket som jag gjort den här sommaren tror jag. Fast det har regnat ganska friskt uppifrån oxå. Hittills är det en perfekt trädgårdssommar!


Det brukar vara midsommar som är gränsen för när min trädgård vaknar till liv. Men nu har nog vädret slagit alla rekord och det är totalt överdådigt överallt! Det kom en mamma som skulle hämta sitt barn en dag...hon skyndade sig neråt åt dofterna till och hoppades väl på en liten rundvandring. Inte kunde jag säga emot...och som tack lovordade hon trädgården och kallade den för ett paradis. Då känner man sig rätt nöjd!

Skelettet som står där och blänger på oss är en av mina forna fjärilsbuskar. Jag har satt klematis vid fötterna på den så jag hoppas de börjar ta sig uppåt så småningom. Himla synd på fjärilsbuskarna. De är ju så fina!


På den här lila portalen ska det oxå klänga klematis. De är flyttade i år men ser ut som om de ska blomma ändå. Ska bli roligt att se hur högt de tar sig...och om de passar ihop färgmässigt.


Det var en liten tur i trädgården så här i mitten på juni. Allting känns fortfarande lite tidigt men det är väl så som det ska vara. Naturen gör som den vill. Vi får bara försöka hänga med och njuta av den!

/Lillianna

NEEEJ!!!

Tog en promenix i trädgården igår kväll. Såg till min bestörtning att väldigt många av mina rosor såg underliga ut. Det som borde har varit en topp med knopp var en kal stam, avbiten. Inte ens bladen var kvar! Hm...jag funderade på vem som kunde ha gjort detta.

Idag fick jag svart på vitt. För den här rackaren stod alldeles utanför tomtgränsen och glodde. Jag hann till och med gå in på toaletten (akut) och sen hämta kameran. Han stod fortfarande kvar när jag kom tillbaka ut.


Vad gör jag nu då?
Alltså, vi har 100 meter tomtgräns typ. Gånger 2. Så att åka iväg och köpa 2 meter högt staket är en kostsam historia....vilket inte kommer inträffa.  Det är inte öppet i 100 meter men det finns glipor som är några meter breda på flera ställen. Omöjliga ställen. Fan oxå. Rätt pissed just nu.

Jag har gått och spanat på de där rosenknopparna varje dag. Kommer jag ens få blomning i år....? Inte om han forstätter ha min älskade trädgård som nattamål.

Några smart tips så där tokakut??? Nån???

/Lillianna

Betong modell grande!

I vinter har jag köpt på mig alla böcker om betong jag råkat komma förbi. Suttit och funderat på vad jag skulle vilja göra och var det ska stå i trädgården. Nu har det blivit en urna och ett stort fat efter detta! Förra sommren blev det 2 stora krukor, men de är inte riktigt färdiga måste erkännas...

Fatet är klart och nu måste jag uppfinna nån slags fot som det ska vila på. Det visade sig vara så tungt att jag inte ens orkade lyfta det tillsammans men mannen! Maken fick ställa det på högkant och så välte vi runt det. Jag har gjort det i sandlådan, numera min egen! Barnen är inte alls intresserade vare sig av den eller gräsmattan. Så mer åt mig!
Tungt var det verkligen. Ändå försökte jag göra det tunt, bara såpass att armeringen täcktes. Det är hål i botten. Har inte bestämt mig om det skulle bli fågelbad eller enorm kruka. Det lutar åt kruka... Fast jag har en liten idé om en sån där rökmaskin. Men den kanske är för grund för det.


Aklejor lovade jag visst att detta skulle handla om. Nåja, jag har iallafall varit ute och fotograferat en del av dem. Kommer så småningom.

I helgen blev vi med avenbokshäck. Några trädgårdsvänner tyckte att deras fina (säkert 20 år) gamla berså stod fel. Det var motorsåg eller räddningsaktion som gällde. Modell större även där. Jag släpade med mig maken, spade, släpvagn och vattenflaska. Sen servade jag maken med vatten och pigga hejjarop, plockade bort klipp och verktyg medan han och den husets ägare under nästan en hel dag kämpade i hettan (värmebölja var det förstås!) med att gräva upp den gamla damen.

Sen kämpade jag på egen hand med att gräva ner henne hemma i vår trädgård. Det tog några timmars svett det med. Men jag fick ingen servning och inga hejjarop. Fast jag var så lycklig så det gick rätt bra ändå! Nu har jag vattnat, vattnat och vattnat för att hon ska börja leva upp igen. En rejäl frisering blev det förstås. Det var inte något enormt rotsystem som man skulle kunna tro, men jag klippte henne ganska smal och tog bort merparten blad. En avenbok lär kunna klippas riktigt smal och dessutom föryngringsbeskäras fint med.

Så från att ha haft en trädgård som varit inne på sitt elfte (något frökenaktiga läs unga) år så har vi nu en trädgård med ståtliga 20 år på nacken om man ska gå på åldern på avenbokshäcken iallafall. Simsalabim, vilken skillnad det blev! Från flicksnärta till vuxen dam, det är inte illa!! Måtte den nu bara överleva och börja växa!!!

/Lillianna

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...