Årets riktiga 'Blue Monday'

Fick veta via facebook att idag är den dagen som kallas för Blue Monday. På riktigt alltså. Vi är trötta, panka och en aningens deprimerade. Julens alla festligheter är slut och nu trillar det in räkningar och lägger sig på hög. Nyårslöftena ska börja förverkligas och dagstidningarna svämmar över med reklam om bantningskurer, rabatterade månadsavgifter på gym och nya 'lätta' recept på mat.


Så jag bestämde mig för att bara göra blåa bilder idag. Finns ju del att välja på. Men blåast av dem alla är ändå Gentianan. Så det här blir ett Gentianainlägg.
Jag känner nog av lite blue blues idag erkänner jag. Fast jag gillar ju blått!



Blått är flott. Inte alltid lätt att hitta i trädgårdsvärlden dock. De flesta blå blommorna har dragning åt lila mer eller mindre och måste kombineras helt rätt färgmässigt för att den blå färgen ska komma fram. Inte ens blåklockorna är blå. Fast de borde vara så eftersom de till och med heter nåt med blått i namnet.


Himlen är blå, eller mer gråblå idag. Vädret utanför gör verkligen ingen glad nu. Inte ens alla rödmagade rödhakar, som lös som stoppsken ute i det vita nyss, syns längre.


Havet är blått fast inte heller det blått utan mer grönt beroende på var i världen man befinner sig.


Blodet är blått. Jepp, mitt är. Inte vet jag om det gör nån skillnad direkt....lite kuriosa bara. Hade jag varit man hade det gjort större skillnad. Sånt är livet. Kanske lika bra det...


Nu var det den sista gentianan. En växt som trivs i kalk, torrt och inte så välgödslat. Jag har en drös. Brukar lägga sten/grus runt plantan så att den ska stå torrt. Små små blommor, men otroligt blå.

Fler blommor finns här hos Today's flowers.

Här finns mitt systerinlägg med ungefär samma bilder men med ett helt annat uttryck! Titta in och se skillnaden!

/Lillianna

Börjar så smått att planera för sommaren...

Just nu känns den långt borta, men det märks att vi är på rätt sida om årsskiftet. Dagarna har blivit lite längre. Eller inbillar jag mig det bara?

Och med vad och var ska man börja? Jag vet ju att allt inte kommer bli som jag har tänkt mig. Det kommer händelser och aktiviteter i vägen utan att jag kan göra något åt saken. Tex så ska vi fira gemensam 40-års fest mitt i sommaren. Jätteroligt!! Det kommer ställa krav på oss att vi ska hunnit med både det ena och andra. Vi vill att det ska bli trevligt, god mat förstås, som vackrast i trädgården och så ska det finnas sittplatser för alla som kommer. Både ute och inne. Kanske kommer mina trädgårdsplaner inte så högt upp i prioriteringsordningen då. Mer än att se till att det ser snyggt och städat ut. Mannen min har bestämt att det mesta som vi är mitt uppe i när det gäller renovering ska vara klart då. Sånt som vi hållit på med länge. Inga nya projekt innan dess...sen återstår iofs stora projekt som nytt kök och totalrenovering av badrum men det kommer bli något annat år.

Men lite måste jag få drömma om ändå...


Det blir oxå lite husvagnsturer. Kanske inte så långa men desto fler. Sånna saker är ju roliga, så jag vill verkligen inte vara utan dem. Lite spontana grillkvällar och en hel del trädgårdsbesök hos trädgårdsvänner vill jag inte heller försaka. Fotograferandet tar mer och mer av min tid, men det är ju så roligt! Så det vill jag oxå hinna med!

En och annan heldags trädgårdsresa står med på schemat. Hoppas jag iallafall. Alltid roligt att åka med på dem, men inte alltid lätt att få en plats. Och kanske en och annan heldags fotoutflykt oxå. Hm, hur ska tiden räcka till?

MEN drömma måste jag. Och göra upp planer. Tänka, fundera, drömma och längta. För det är väl det som är halva nöjet? Och just nu drömmer jag om ett lusthus, några fler portaler som ger lite avskiljnadskänsla och en så där lite lagom stor damm. Med koi i. Inte direkt några projekt som jag kan sätta igång med på egen hand. Det krävs både tid, pengar och arbetskraft för detta. Jag hoppas maken inte är så svårflörtad...jag vill ju så gärna!!


Jag vill göra något drastiskt av min stora enorma rabatt. Visserligen är det den som 'gör' trädgården men jag är ändå inte riktigt nöjd med den. Måste förändra. Bygga nytt. Behöver det!

Sedan några år tillbaka har vi ett trettiotal torvbalar liggande i trädgården. Inte heller det är ett projekt jag ror i land på egen hand. Tyvärr, måste jag erkänna. Så jag försöker inte ens. De har fått avvakta i väntan på att andra projekt blir klara. Men nu är vi klara med utbyggnad, takomläggning och byte av alla husets fönster + nytt tak på uteplatsen och större trädäck så kanske det här året är året då det händer saker i trädgården. Vi har oxå haft en snickare inne i huset som gjort klart alla tråkiga snickerier runt fönster och en del dörrar. Sånt som maken skulle gjort men insett att han inte hunnit med, då blev det till att ta hjälp utifrån och ingen är gladare än jag. Det var stort kryss i taket sas. Han är ganska bestämd på det där att han ska göra allt själv, mannen min. Nu är det klart, nu återstår det bara att måla måla och måla. Men det fixar jag! Måla kan jag!

Just för att det har varit så himla mycket renovering de senaste 2 åren så har jag verkligen backat med trädgården. Inte krävt något. Inte önskat något. Visst gräver jag och rensar, planterar och köper nytt, men alla planerna som fanns har legat på is. Har lixom inte velat tjata om det när det har varit så mycket annat att göra. Men snart!!! Snart!! Då!!


Det ska bli ett surjordsparti, modell våtbäddar där alla torvbalarna ligger. Jag tror det blir bäst att göra så ordentligt eftersom vi har styv lera och leran är känd för att äta upp allt man blandar ner i den. Så det känns inte som nån större vits att bara börja blanda i torv och mull, det kommer vara ogjort arbete. Det är snart borta. De här våtbäddarna ska byggas av trä (vi har ingen sten att tillgå eftersom vi bor mitt i ett åkerlandskap) och grundas och bottnas med plast, presenning och linoleummatta är det tänkt. Det borde hålla. Ramarna av trä är delvis byggda, torvbalarna finns där men eftersom det står/stod en del träd i området finns det ytliga rötter som måste tas bort alternativt grävas runt. Vi tog ner en enorm gran förra vintern och den har sin stubbe kvar, som måste bort förstås...sen är det bara att fylla på....måste shoppa lite oxå förstås...!

Mannen min gillar att bygga av trä. Så fast han (eller var det barnen?) kom och visade mig en tidning med ett vitt otroligt väidigt fint och underbart järnlusthus (som jag verkligen skulle vilja ha!) så tror jag att han hellre lägger några tusen på att bygga det åt av trä mig än köper det färdigt...
Det här superfina lusthuset (man kallar det väl lusthus eller säger man paviljong?) finns i Esters trädgård som jag besökte förra sommaren. Jättefint och skulle nog även passa mannen min i smaken. Nu är bara frågan var det ska stå?


Jag skulle vilja ha det i den södra delen av trädgården men det finns lite olika förslag. Egentligen tror jag att det kommer hamna på ett helt annat ställe, men eftersom vi är 2 i trädgården måste mannen få vara med på ett hörn och bestämma. Jag brukar komma med förslag som jag gått hela vintern och grunnat på, sen tar det honom 2 minuter med att ändra om det ursprungliga till nåt helt annat nån annanstans. Men det brukar bli bra!


Samarbete är roligast så han får gärna vara med och bestämma. Men drömma gör jag på egen hand...sen blir det som det blir ändå!
Så nu drömmer jag alltså om en paviljong som den här. Känns inte helt omöjligt...ni får verkligen hålla tummarna!


När man kommer ner förbi stora rosenportalen har jag funderat på vad som ska stå där och vara blickfång. Som det är nu saknas det något. Blicken måste fastna någonstans. Kanske det kunde vara en bra plats för paviljongen?Så här ser det ut nu på ett ungefär. Bilden är inte från förra sommaren. Ställningen till vänster är barnens gungor. Måste nog leva med den några år till, även om den inte direkt är vacker...men sen har jag planer för den med...


Det hela hänger på hur mycket växter jag måste flytta på. Sätter jag paviljongen längre ner i trädgården kan jag ha kvar de låga växterna framför. Gångarna måste förstås göras om. Men ska jag ha växthuset närmare måste jag ju flytta alla de små...och det är ju lite synd kanske. Hm...får nog fundera lite till.

Dammen måste oxå få sin plats. Helst samtidigt...! Mannen min pratade (helt på egen hand) om en kanal en gång. Ingen blev mer förvånad än jag. Så den måste vi oxå planera in...iallafall var den kan komma att ligga.
Jag vill ha en damm med mycket grönska och en liten spång, kanske en bro.
Den här dammen hade ingen bro men är så fantastiskt fin ändå. Den finns hos Furets plantskola. Finfin, visst är den?! Hon som äger har en underbar trädgård. Mer bilder kommer någon annan gång i ett eget inlägg.


Tänk vad roligt ungarna skulle ha om det fanns en liten spång de kunde sitta på och dingla med benen ut i vattnet. Fiskarna skulle kunna komma och kittla dem under tårna. För den sortens fisk verkar ju vara väldigt tama. Jag vill hemskt gärna ha en egen damm!

Den här dammen är nog bland de finaste jag sett. Den finns hos NoraNettan.  Men den är rätt stor, så jag vet inte om jag skulle få plats med en så stor hemma hos mig.



Sen var det visst några portaler jag önskade mig oxå. De behövs för att lumma in och skapa lite mer rumskänsla. Vill gärna ha fler stycken. 

Oj, vad långt det blev! Men har ni kommit så här långt så får jag verkligen tacka för intresset!!

Nu önskar jag er en trevlig helg...så drömmer vi vidare....snart är det vår!!

/Lillianna

Tulpantider!

Tulpaner brukar jag bara ha på köksbordet mitt i vintern. Inte mina egenodlade ens på våren utan köpe alltså. Brukar bli nån bukett eller så. De här är dock växande i frihet. Inte heller mina...men finns hos en kär vän.


Hon har flest av de trogna gamla sorterna, sånna som överlever och trivs. Sen sätter hon nog en del nya varje år men en del går ju ut efter ett år.

 Härligt med brinnande rött och solvarmt gult ihop! Jag blir glad när jag ser dem.

Tulpaner ska man beskåda på nära håll. Sitta framför dem och bara njuta av dess färgsprakande lyster.
Innan de slagit ut är knopparna så där krispigt fräscha. Med lite dagg från natten eller lite hjälp av en blomspruta är det så skira att det nästan gör ont i hjärtat att betrakta dem.

Men underbart är ibland för kort. Snart har de vecklats ut och står som djupa skålar i trädgården. Jag tycker de är vackra även när de börjar se så där lite slafsiga ut. Som de gör efter en tids blomning. När frömjölet smetats runt av vimsiga humlor, pistillerna viftar åt alla håll och de förr så färgglada och spänstiga bladen börjar krulla ihop sig i toppen. Då är de charmiga istället för skira.

Tulpaner är som flockdjur. De ska inte vara ensamma. Helst många av samma färg men gärna flera färger brevid varandra. Allra vackrast blir det när de får sällskap av perennernas vackra försommar grönska.
I höstas planterade jag ganska många tulpaner i en och samma rabatt. Vita och vitgröna, flera olika sorter. Lite olika höjd, även om det inte skiljer så där jättemycket. Och lite olika blomningstid. Jag ser fram emot den blomningen! Första gången är alltid så spännande...det kan ju bli något helt annat om man har otur.

NU har jag lyckats att få bort Disqus genom att byta mall helt och hållet. Får väl pilla lite mer med layouten innan jag blir nöjd....men ett problem återstår och det är att alla gamla kommentarer har mig som avsändare...hm...måste försöka klura ut det oxå innan allt känns ok...

Men VARMT välkomna att kommentera nu!!


/Lillianna

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...