Bort med själva symaskinen och bordsplattan, och sen ska jag gjuta en rektangulär betongskiva som ska få bli ny bordsskiva. Nu återstår att hitta en lagom stor spegel som ska bli form åt betongen.
Jag har inte bestämt mig vad jag ska göra med själva symaskinen, men det löser sig nog. Den hamnar väl på vinden i nåt hörn.
Mannen som jag köpte den av hade haft den i familjen i flera generationer. Han skulle nog inte bli så glad om han fick veta vad jag ska ha den till...
Men sånt ät livet...om jag inte hade tagit hand om den kanske den gått ett ännu värre öde till mötes på soptippen. Och det hade ju varit förskräckligt synd!
Den står med texten åt fel håll, men jag brydde mig inte om att vända på den. Tung krabat det där... Gediget gjutjärn, eller vad man ska säga.
Visst är det en konstverk! Mannen sa att den varit i släkten sen slutet på 1800-talet. Jag ska titta lite mer nogrannt och se om det står något årtal när den kan vara gjord nånstans.
Tänk vad någon (troligtvis en kvinna) har suttit och trampat på den här, i timtal. Hon har kämpat och hon har sytt. Säkert var den ganska dyr i inköp för familjen, men ett måste eller kanske en extra inkomstkälla till hushållet om hon klarade av att sy åt andra utanför familjen.
Jag har inte bestämt var den ska stå, i trädgården alltså. Men det blir säkert bra! Det beslutet får vänta till i vår. Jag ska börja med att göra skivan först.
