Krönikan i februari- Att baka en trädgårdskaka!



En del drömmar,  2 delar svett och ett helt livs passion!
Det är receptet på trädgård för mig! Man kan inte vara utan någon del, alla måste finnas med. Vissa har kanske ännu fler ingredienser, men jag nöjer mig med dessa. Tror jag.
Alla drömmer om saker de vill ha eller nya projekt de vill göra. En del drömmer mer än andra. Förrut drömde jag om alla växter som jag ville ha. En del har jag fått tag på, många har jag sått och andra står fortfarande på önskelistan. De som jag inte har fått tag på får fortsätta att vara just drömmar. Några är kanske ouppnåeliga beroende på pris, tillgänglighet eller härdighet. Men de flesta är ändå värda att prova. Om man bara får tag på dem. Jag drömmer gärna vidare.



Svettas gör jag. I mängder. Varje år gräver jag, klipper och rensar. Står på alla 4 med fingrarna i jorden och tankarna nån helt annan stans. Drömmer och längtar. Ser ostartade projekt växa fram för mitt inre och tänker på hur jag ska kunna lösa diverse problem för att kunna få sätta igång med nåt nytt projekt. Jag bär oräkneliga korgar med klipp till komposten och hämtar redan färdig jord tillbaka. Fram och tillbaka. Många gånger. Komposteringen är en stor del av arbetet men också en stor del av glädjen. 
Kommer på att plantor skulle vara finare på andra ställen eller delar sånna som jag verkligen gillar och vill ha på fler ställen. Gräver och flyttar. Delar. Rensar. Aldrig blir jag färdig. Mer och mer gräver jag. Kommer på nya kombinationer och letar efter växter jag nästan glömt. Många delar svett är nergrävda i min trädgårdskaka. Men det är bra. Grävning är roligt! Jag vill inte bli färdig! Jag längtar tills det är dag att börja gräva igen.



Passionen är det som gör att lågan fortfarande brinner. Lika starkt, fast tiden går. Att drömmarna fortsätter att vävas. Att svetten lackar och det känns underbart, varje gång. Min passion för trädgården är grundstenen i hela arbetet. Om jag inte vore passionerad skulle jag inte sucka av välbehag när jag känner den tunga rosdoften komma smygande nere vid pergolan. Jag skulle inte gå förbi den där stora knoppen med längtan i blicken och undra om det är idag den kommer slå ut. Mina vänner skulle inte känna igen mig om jag inte blev alldeles till mig på en trädgårdsresa när jag ser hur fint de har gjort och det är en ren njutning bara att vara där. Jag skulle inte tillbringa timmar ute i trädgården, med både drömmar och svett som sällskap. Jag skulle inte heller sitta dregglandes över kataloger utan bilder, men största delen latinska namn. Vilken tur att jag är passionerad!
Ja, vad vore livet utan trädgård!



Nu har ljuset börja återkomma, solen värmer så smått. Fåglarna kvittrar och butikerna fylls av tulpanbuketter. Jag klipper äppelträden, pulsar runt i snön och ser hur knopparna sväller. Det är inte dags ännu, men det lovar gott för våren.  Dagarna är fyllda med längtan och drömmar. Aldrig har det varit så inspirerande att sitta och titta igenom gamla trädgårdstidningar som nu.
Bilderna idag är från årets första tulpanbukett.
Nu är det snart vår!!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...