Tulpaner brukar jag bara ha på köksbordet mitt i vintern. Inte mina egenodlade ens på våren utan köpe alltså. Brukar bli nån bukett eller så. De här är dock växande i frihet. Inte heller mina...men finns hos en kär vän.
Hon har flest av de trogna gamla sorterna, sånna som överlever och trivs. Sen sätter hon nog en del nya varje år men en del går ju ut efter ett år.
Härligt med brinnande rött och solvarmt gult ihop! Jag blir glad när jag ser dem.
Tulpaner ska man beskåda på nära håll. Sitta framför dem och bara njuta av dess färgsprakande lyster.
Innan de slagit ut är knopparna så där krispigt fräscha. Med lite dagg från natten eller lite hjälp av en blomspruta är det så skira att det nästan gör ont i hjärtat att betrakta dem.
Men underbart är ibland för kort. Snart har de vecklats ut och står som djupa skålar i trädgården. Jag tycker de är vackra även när de börjar se så där lite slafsiga ut. Som de gör efter en tids blomning. När frömjölet smetats runt av vimsiga humlor, pistillerna viftar åt alla håll och de förr så färgglada och spänstiga bladen börjar krulla ihop sig i toppen. Då är de charmiga istället för skira.
Tulpaner är som flockdjur. De ska inte vara ensamma. Helst många av samma färg men gärna flera färger brevid varandra. Allra vackrast blir det när de får sällskap av perennernas vackra försommar grönska.
I höstas planterade jag ganska många tulpaner i en och samma rabatt. Vita och vitgröna, flera olika sorter. Lite olika höjd, även om det inte skiljer så där jättemycket. Och lite olika blomningstid. Jag ser fram emot den blomningen! Första gången är alltid så spännande...det kan ju bli något helt annat om man har otur.
NU har jag lyckats att få bort Disqus genom att byta mall helt och hållet. Får väl pilla lite mer med layouten innan jag blir nöjd....men ett problem återstår och det är att alla gamla kommentarer har mig som avsändare...hm...måste försöka klura ut det oxå innan allt känns ok...
Men VARMT välkomna att kommentera nu!!
/Lillianna
