Den här trägården är en hemlig oas. Vet man inte om att den ligger där kommer man aldrig hitta den. Det ska man inte heller tycker jag. Jag hoppas den bevaras precis som den är. Egentligen kan man nog inte kalla den för trädgård, för den är större än de flesta och de enorma Rododendronbuskagen är runt 90 år gamla. Det är mer en bit förskönad natur, där människan varligt fört in färg och form för länge länge sen. Inga prunkande rabatter utan sjok av Funkior, Sköldbräckor, Ormbunkar och högt gräs.
Tomten sluttar brant och det är gråa berg som både ger form och dramatik. Överallt växer frodiga, blommande Rododendron och Azaleor. Doften är sagolik!
Längst upp skymtar huset. Även det inklätt i grönska.
Nedanför berget ligger dammarna svarta. Omringade av högväxande Sköldbräcka och fyllda med näckrosblad.
Den här höga växten i vänster kant på bilden vet jag inte vad det är. Nån som kan ida den?
Grönt, grönt och grönt. Harmoniskt.
En dal inramad av enorma träd. Säkert vindstilla en blåsig dag.
En grå katt gjorde oss sällskap. Den var runtom oss hela kvällen.
Magiskt vilt och vackert.
Här skulle nog hela min trädgård rymmas...som en plutt i havet. Med hus och allt. Men så är den här trädgården 10 ggr större än min oxå...
Grannhuset ligger dolt och matchar med sin faluröda ton. Jag undrar om inte huset byggts efter buskarnas placering? Blicken följer buskarnas färg upp mot huset. Snyggt!
Färgchock! Vackert tycker jag!
Så snyggt med inramningen av det röda bladverket.
Det här är en av de vackraste trädgårdarna jag besökt. Som en park. Hemlig. Magisk. Underbar. Men inte alls lika tillrättalagd som de större trädgårdsanläggningar man brukar kalla stadsparker etc. Inga raka kanter, ingen perfekt skött gräsmatta.
Två av dammarna är förbundna med en bäck.
Det svarta vattnet speglar Rododendronens blommor. Dammar som ser naturliga ut. De passar in. Ser ut som om de alltid legat där.
Öppen sikt och mycket lila-rosa som en röd tråd.
Huset ser ut som ett engelskt gammalt stenhus. Nästan lite exotiskt här bland alla våra strikta trä- och tegelhus. Har inte hört historian om huset, men jag gissar att den finns en.
Hoppas ni har njutit av bilderna! Jag njöt av att vara där.
Nu hoppas jag att den här gröna oasen får fortsätta att vara så här magisk och hemlig i minst 100 år till, utan exploatering. Med ägarnas försiktiga och kärleksfulla omhändertagande.
Tack för att jag fick komma och beundra den här vackra trädgården!
/Lillianna
