Innan dess var det all kraft och energi på att planera och genomföra vår 40-årsfest. Pust, nu är det avklarat! Roligt med jobbigt samtidigt. Man vill ju att alla ska ha det bra. Allt gick bra. De flesta som var inbjudna kom, maten blev lyckad och kvällen ljum. Vi dansade hela natten lång och stupade i säng ungefär när solen gick upp.
Nya katten är med i trädgården. Har nog aldrig sett så gröna ögon innan. Han är en liten prins. Försiktig med vem han ger sin kärlek, rädd för sin egen skugga och hoppar till av minsta lilla ljud, men när han väl valt objekt så ger han allt. Helst vill han vara på mig. Ligga på mig. Sova på mig. Sitta på mitt tangentbord. Vara på mig helt enkelt. Han försöker då och då med maken, men han är inte lika lättflirtad ;-)
Har hunnit med NoraNettans trädgård, Lands öppna trädgårdar och en hel del stadsbilder/hamnbilder från Västkusten. Har för första gången fyllt mitt minneskort i kameran...det blev drygt 1200 bilder på 2 veckor. Oj oj oj...och inte har jag hunnit mer än att titta igenom dem innan det blir mer fotande.... Önskar mig tid vid datorn men det får vänta...mycket kvar att göra nu. Underbart att vara ute. Långa kvällar, sena mornar...
Min egen trädgård är som en djungel just nu. Aldrig har väl riddarsporrarna varit så höga som de är i år. Känns som om allt bara växer, hinner inte ens se..
Försöker njuta men kan inte sitta stilla.
Erkänner att jag är lätt stressad. Måste hinna slappna av oxå. Men är inte där riktigt än.
Våra avenböcker som vi grävde upp, tokklippte och planterade ser fortfarande ut som skelett. Men 1 av dem (av 15st) har nu små små blad!! Jippie, den lever!!
Nu håller jag tummarna att de andra 14 också visar att de lever!!!
Sten är vi inte lyckligt lottade att ha. Tyvärr. Därför måste all sten som jag önskar mig transporteras hit. Här är en av de senaste utökade rabatterna, kantad med sten .Lite skuggig del av den stora rabatten, mina avenboksskelett lyser bruna och torrt under den enorma asken. Jag har aldrig vattnat så mycket som jag har vattnat i år. Mest på avenböckerna förstås.
Klematisen kastar sig hejdlöst över den lilla armeringsportalen som jag ställde dit. Måste nog ge den ett större stöd nästa år för den riskerar att välta. Och då har ju inte klematisen blommat ännu heller. Det ska bli en sittplats därinne. Omgärdat av växtlighet men med genomsläppligt tak. Funderar väldigt mycket på en svets...
Djungelkänslan är total. Fick förslag på en 'staty' eller mer ett konstverk. Ska fundera lite till och se om jag ska ge mig på ett försök... Vi får se...
När avenböckerna börjar växa (hoppas, hoppas!) så blir det en grön vägg som man inte ser igenom. Så är min tanke iallafall.
/Lillianna
