Krönikan i augusti -08 --- Tacksamhet mot de som planterar för eftervärlden.

Nu är det njutningstider. Ingenting slår en augustidag då det är skinande solljus tidigt på dagen, lagom varmt men ändå hög luft. Inte det där kvava som var under värmeböljan då vi pustade efter luft dygnet runt, knappt kunde sova och var typiskt semesterstressade. Inget slår dessa kvällar när man fortfarande kan vara ute med en extra tröja som skydd mot natten, mörkret tätnar en stund efter halv 9 och natten är så där ljum men fuktig som den ofta blir på sensommaren. Vi tänder ljus både inne och ute känner oss ganska avslappnade.

Syrsorna spelar och månen visar upp sig både dag och natt. Då är det gott att leva. Vi har inte mycket grönsaker längre, inga alls faktiskt, men desto mer blommor. Barnen har ätit sig mätta på vinbär, hallon, smultron, krusbär, körsbär och moreller. De är nöjda och de bär som hänger kvar lämnar vi åt fåglarna.
Nu väntar jag på att äpplena ska bli klara. Jag tog en smakbit på ett äpple från vårt drygt hundraåriga ’Gravensteiner’ häromdagen, men det behövs några veckor till. Både för storleken och smakens skull. Det är ett riktigt äppel-år i år! Träden dignar av frukt som dessutom ser rätt fin ut. Inte alls maskäten eller skadad. Att ha ätmogna frukter och bär på den egna tomten, det är självklart för oss som bor på landet och man glömmer lätt att det är lyx för andra.


Vi är tacksamma mot dem som planterade dessa härliga fruktträd och bärbuskar, någon gång för länge sen. De träden sattes här långt före min födelse och några av dem t.o.m. långt före mina föräldrars födelse. Jag är så tacksam! Jag vårdar mina träd ömt, beskär dem efter den äldsta metoden(den där man kan kasta en hatt genom kronan), borstar bort lavar och ohyra och rycker vattenskotten under JAS.
Träden är förstås stora men med luft i mitten och långa grenar som klarar tyngden från många kilo frukt är de till glädje med både skönhet och nytta. Det är gott med egen frukt! Och vad är vackrare än att titta upp i ett träd som är alldeles vitt av blommor?

Jag tycker att vi borde fira våra gamla träd mer! Eller varför inte fira dem som planterat dem? Kanske man kunde ha en ’träd-dag’ om året. Det kunde vara en dag då man tar extra hand om sina träd eller rent utav planterar ett nytt. Ett träd åt eftervärlden så att säga. Det behöver ju inte vara ett fruktträd och det finns ju träd i alla storlekar.


Jag firade rejält förra året och planterade 16 träd! På ett ungefär, det kanske var fler när jag tänker efter. De flesta av dem var iofs inte speciellt stora vid inköpstillfället men de växer ju. I år har det blivit lite fler buskar men ett och annat träd också. Jag måste nog gå ut och räkna…

I mitten på augusti hade vi öppen trädgård för några timmar. Det var en av de där dagarna som jag både längtat efter och oroat mig inför. Vädret ställde till det vilket inte var helt oväntat men några tappra besökare iförda regnställ dök i alla fall upp. Trädgården var ok och med tanke på det extrema vädret som vi haft så är jag ändå glad för det som är. Den här sommaren har varit kontrasternas sommar. Lagom kan man väl inte säga att det blev. Inte på något sätt. Antingen för varmt, för blåsigt, för blött eller för torrt. Vi väntar nu på höststormarna, de kommer lika säkert som ett brev på posten. Men fram till deras ankomst gäller det att passa på att njuta.


Ta med kaffekoppen ut, sitt en stund i solen och skänk en tanke åt den person som givit trädgården skugga, bladvariation, blomprakt och höjd. De är värda ditt tack. De har lämnat efter sig något värdefullt. Något som du förhoppningsvis är glad för. Gör samma sak. Lämna något efter dig. Litet blir stort och ett så pass stort träd går inte att köpa för pengar. Tid kan inte köpas. Plantera ett fint träd! Vad kan vara bättre än ett älskat träd?

Kanske det är dig någon tänker på i framtiden när de sitter under sitt vackra gamla träd. Kanske är det du som är mottagaren när någon skickar en tanke av tacksamhet genom tid och rum.

Gå nu ut och plantera mer träd!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...