Krönikan i september -08 --- Det var en gång en rabatt...

Med en blick i backspegeln kan jag erkänna att den här sommaren varit kaotisk.
Stressig, inte alls så lugn som jag hade hoppats på, och inte alls lagom, många oförutsedda händelser som dessutom blivit extra kostsamma och långdragna. Många av dem har också innehållit vatten, på olika sätt.

I skrivande stund är vi helt utan vatten i kranarna då vi håller på och dränerar efter sommarens vattenintrång i källaren. Iofs behöver man inte vara utan vatten bara för att man dränerar, men bor man i ett hus som snart stått här i 110 år finns det mycket underliga grejer under marken som man inte känner till förrän man börjar gräva. Hittar man då ett rör måste man ta reda på vad det är och om det fyller någon funktion, särskilt om det är i vägen för det man håller på med. Japp, därför är vi utan vatten. Ni kan ju gissa vad just det här röret innehöll…. say no more….

Men vi har lärt oss ett och annat i sommar också, så helt bortkastat är det kanske inte. Vi vet numera att kräftor älskar dessa gamla keramik-dräneringsrör, ifall vi nu hade haft en kräftodling alltså. Det har vi ju inte. Det berättade mannen som snällt nog kom ut och stängde av vattnet åt oss. Vi vet också var avloppet och rensröret går ut ur huset. Jo, det var en rabatt där en gång, nu återstår ungefär bara hälften…och några av växterna står ute på gräsmattan och väntar på att bli nergrävda. Detta lärde vi oss när vi fick totalstopp i avloppet för någon vecka sedan och inte ville ringa på en spolbil som skulle tagit x antal tusen sköna kronor för att lösa proppen åt oss. Jag ville hellre handla rosor för de pengarna. Nu vet vi hur vi löser det problemet nästa gång, om det skulle uppstå. Avloppet alltså. Och blommorna på gräsmattan tar sig nog bara de kommer ner i jorden igen.

Vi har också hunnit med att kakla om i duschen då en kakelplatta sprack och vi fick sommarens andra vattenskada. Inte heller den gick under försäkringen och dessutom höll vi på med att laga golvet då vi fick stoppet i avloppet. Hm, inte en bra kombination.

Men det löste sig. Nytt snyggt golv blev det och alla avlopp är fräscha och fungerar. Mitt i detta hade vi vår årliga öppen trädgård dag! Det var vatten involverat då också, men den här gången kom det uppifrån. Några tappra besökare trotsade vädergudarna och vi gick runt i trädgården med regnställ och paraplyer.

I trädgården har det blivit höst. Äppelträden dignar och rosorna är som tokiga. Nu kommer de in i ett mycket generöst flor, bara de hinner slå ut. Tex Schnewittchen som har småputtrat ganska länge är nu full av vita med en aningens rosa stänk här och där, doftande, dubbla blommor. Min engelska primadonna Leander har en gren med uppskattningsvis 30-40 knoppar på. Hon är så fin, en rosdam man inte kan leva utan. Det måste bli fler engelska rosor i min trädgård framöver, jag bara älskar dem! Att kombinera doft med remontering kan inte vara fel.

Det sägs ju att en köpt ros behöver minst 3 år på sig för att etablera sig och komma upp i sin ungefärliga höjd. När man planterar en liten tanig rackare, ofta täckt med grönt vax, så undrar i alla fall jag om den någonsin ska komma upp i storlek och få mig att häpna av beundran. Det är ju lätt att plantera för tätt, men då får man stå sitt kast senare och låta dem trängas eller riskera livet på dem vid en flytt. För större blir de ju. Det är ju betydligt lättare att flytta perenner och nu är det dessutom så pass blött i jorden att de knappt märker när jag delar och flyttar dem.


Fast det nu är i slutet på september så tycker jag att det blommar fint i trädgården fortfarande. Lite bruna blad finns det ju förstås ganska gott om och inte är det lika färgrikt som det var i augusti, men det är ett slags lugn över växterna nu. Jag känner ingen stress i trädgården nu, jo lite men bara över de växter jag skaffat och inte hunnit plantera, de ska väl också komma i jorden i sinom tid. Har nog kommit förbi det stadiet för länge sen.


Yes, nu ropar maken min att jag ska prova vattenkranarna. Han har stått nere i gropen, där min paradrabatt låg en gång, i flera timmar med lera upp till knäna. Nu fungerar vattnet igen! Äntligen! Ska jag gå ut en stund och trotsa regnet eller ska jag lägga mig i badkaret och ta det lugnt med en tidning? Vi får väl se vilket det blir. Oavsett hur så blir jag ju blöt, men den här gången är det efterlängtat!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...