Det var inte en total överraskning, då ljuger jag om jag säger det. Jag hade faktiskt bett maken titta efter en sån spade som man skär rabattkanter med. Hade ingen aning om att den såg ut så här. Trodde att det skulle vara en vanlig spade med mer platt och rakt blad. Iallafall stod den här lutad mot huset och allt som syntes av själva bladet var bara kanten upptill. Resten var nere mellan springorna på trädäcket. Jag undrade vad det där var för nåt, den hade nog stått där nån dag innan jag lyfte jag på 'skaftet' och blev jätteglad. Wow, nu ska det bli fina kanter!
Har inte hunnit så jättelångt ännu, men jag planerar att hinna lite i helgen. Nästa vecka har jag sommaren sista trädgårdsvisning, då ska de få kanter jag har vara skurna och klara. Runt de flesta rabatterna har jag slipers, men på några ställen är det inte klart hur det ska bli och där behövs det snyggas till. Där hoppar gräset in bland växterna!!! När jag gick ifrån min numera spikraka (nästan iallafall) kant såg jag denna färgklick sticka fram i allt det gröna. Det är en Westerland, eller det skulle iallafall vara det. Är inte helt säker för när jag sett den blomma i en plantskola var den sådär snyggt aprikosrosa. Jag älskar just den färgen. Rosen Abraham Darby har den bland annat... Det kan man inte kalla den här! Snarare flouricerande orangecerise. Den är närmast självlysande. Den färgbenämningen finns nog inte men så är det heller ingen färg jag nånsinn sett i en trädgård, mer än i min förstås. Det är nog den friskaste och mest blomvilliga ros jag har! Ochjag gillar den verkligen! Men jag har ännu inte funnit rätt sällskap åt den. Helst skulle det ju vara ett sällskap som ger den rättvisa, som det utropstecken den är. Får fundera vidare...
En annan färgklick som dessutom doftar oerhört starkt och oerhört gott är en av mina orientaliska liljor. Den här har precis slagit ut och jag bara älskar den! Visst är den maffig!? Mörk, vulgär och helt bedövande i sin doft. 
Mitt emot min fina rabattkant ser det ut så här. Den stora rabatten ser något vissen ut vid närmare titt. Jag har fått klippa ner alla Kragklockorna, de hade fått rostangrepp. Kvar blir det stora hål och det är inte alls snyggt. Men de är fina när de blommar, så jag vill inte ta bort dem. Kärleksörten är på väg att skifta i rosa, det brukar betyda höst. De blir inte rosa förrän det har blivit några kylslagna nätter. 
Såg en annan blogg som visade trädgårdens skamfläckar. Jag tycker det var mycket underhållande läsning och den bästa bilden var på en skottkärra full med jord där det växte fullt med stora ogräs. Hur skön bild som helst. Jag har några skamfläckar jag med. Eller ofärdiga projekt som jag hellre tänker dem. jaja, man kan lura sig själv i all evighet... Hängmattan är ett av de mindre. Det här är väl kanske i senaste laget men nu finns det iallafall snöre att hänga upp. Det tog mig hela sommaren att hitta hängmattan. Den är inte ens invigd. Förra sommaren gick det åt 2 st, så den här kom lägligt i present när äldsta dottern placerade sig i en teckningstävling och fick den som pris. Det var inte jag som låg sönder nån av hängmattorna, behöver jag nämna det?
Nu har jag tagit fram den och satt fast den på ena trädet, kanske får jag en enorm energikick och sätter upp den. Det tar en stund med alla knopar man måste klura ut hur man ska göra. Knyta är ingen match, det är hur man knyter upp dem som är det svåra i kråkången. Kanske kan det bli en hängmattestund så småningom, bara jag har ro att lägga mig... 
