Jag som gått här i dammet från mina snustorra rabatter så länge att det nästan har börjat kännas normalt har verkligen längtat efter regn så intensivt att jag nästan hade slutat hoppas. Jag har längtat efter de där regntunna molnen som bara finns där helt plötsligt. Jag har drömt om att himlen bara öppnar sig och ner faller Regnet. Regnet med stort R. Blött, vått, kallt, MEN underbart välgörande.
Inte lite skvättande utan ett rejält sommarregn, helst ett som varar i flera dagar eller ännu bättre nätter. Luften blir så ren och framför allt växterna ser så mycket fräschare ut både i färg och form. Åh Gudars så jag har längtat!
NU kom regnet! Sista helgen i augusti. Hela den här sommaren har gått i ett torrt tecken. Snustorrt. Kvavt, inte tokvarmt men ändå utan regn.
Jag som hade tänkt flytta runt så mycket växter har knappt grävt alls, på hela sommaren. Några hål har det väl blivit men så mycket flyttat har det inte blivit. Det har nästan varit skrämselhicka bland växterna när jag har närmat mig med storspaden. Inte har jag då haft mod eller kraft nog att spetta mig ner i leran mellan dem när de närmast sörjande knappt har orkat stått upp.
Nu däremot har jag en oerhörd lust att gräva! Barnen har inte varit lika intresserade men några plantor har jag iallafall fått upp och ner på annan plats.
I morron ska jag gräva mer!
Åh, vad jag längtar!