men när jag gick ett varv landade jag på alla fyra och hittade både det ena och andra. Den röda nunneörten är fin. Men den blommar så tidigt så tidigt så den har knappt nåt sällskap. Men visst syns den som ett stopp-ljus i allt det bruna! Den är verkligen röd!!
Jag köpte 3 små knölar på trädgårdsmässan i Älvsjö för några år sedan. Har flyttat dem flera ggr och satt knölarna en och en. De breder snällt ut sig till en allt större matta.
Tacksamma och tidiga är oxå blåsipporna. Det här är den 'vanliga'. Jag har flera olika sorter, köpta hos olika trädgårdsmänniskor. Både fyllda, enkla, ljusblå och rosa.
Fin att fotografera. Särskilt i motljus. Jag gillar motljus....
Blommor bakifrån är rätt tjusiga med. Väldigt mörka foderblad.
En annan tidig skönhet hos mig är den lilla botaniska tulpanen. Inte alls stor...men lyser starkt som den stjärna hon är.
Jag gillar framförallt den lite 'skitiga' utsidan.
En ungersk blåsippa. Lite ljusare i färgen och kanske aningens större blomma.
Har för mig att den hade en blomma som hade lite rufs i mitten och en blomma som såg vanlig ut. Men i år hade den inte nåt rufs...Kanske var det 2 plantor i samma fast jag trodde de kom från samma planta sas.
Rysk vårstjärna fanns det gott om i gräsmattan när vi flyttade in. Den sprider sig tacksamt...tror det är myrorna som gör jobbet.
En helt blå matta av små scillor önskar jag mig!
Den rosa fyllda blåsippan gör mig glad! Inte så stora blommor men riktigt illigt rosa! Brukar ta med mig sprayflaskan och spruta vatten på den. Då gnistrar alla vattendropparna som diamanter i solen!
Julrosor har jag några olika. Inte så många...måste rkänna att de inte charmat mig ännu...
Den här har jag fått av en trädgårdsvän som kom och fotograferade min trädgård inför ett tidningsreportage. Hon gissade på att den skulle gå i gult nåt och det stämde rätt bra. Den är cremegul skulle jag vilja säga. Den var bara ett bladpar stor när jag fick den så som ni förstår har det gått några år.. Det är första året den blommar.
Krokusar är oxå trevliga. Den här står precis brevid vår extré och hälsar oss välkomna när vi kommer hem.
En liten goding som gör mig extra varm i hjärtat. En liten variegerad gulflocka. Ursnygg!!! Bara blommor, sen efter blomningen kommer bladen. Jag har den vanliga oxå förstås...den är oxå fin med sina gröna blommor och gula knapp.
Vårlök, fin blomma egentligen. Men den för en snudd på osynlig tillvaro tycker jag.
Har små dungar av den både här och där... ska man flytta dem till samma ställe för att de ska komma bättre till sin rätt? Hur har ni dem? Ensamma i gräsmattan eller på nåt annat ställe? Berätta gärna...
Lilla vackra Wanda. Fotograferad i kvällsljus. Inte fullt så mörk som hon ser ut här, även om jag inte redigerat nåt... Min allra tidigaste Primula. Hon växer snällt och jag delar henne varje år...
Tibast har jag både vit och rosa. De lär dofta underbart sägs det. Men jag har inte upptäckt det ännu för mina små plantor, köpta som små busksticklingar på olika trädgårdsresor, är taskigt placerade och inte mer än en halveter höga om ens det. Blommar intensivt gör de iallafall. På bar kvist. Lär oxå vara en av de mest giftiga växterna man kan ha i trädgården så jag behandlar dem med respekt. De båda är planterade mitt i rabatterna, så att ingen ska behöva gå i närkamp med dem. Därför är jag flera meter ifrån dem och kan inte känna doften...
Jag är dessutom extra noggrann med att plocka bort alla bär som bildas för hand. De åker i sopkorgen. Vill inte riskera att de gästande barn som kommer hit ens kommer på tanken att plocka dessa. Sen finns det andra giftiga växter men bär är nog ändå det som lockar mest till lek.
Förra året fick jag ge en rejäl utskällning till en pojk som skulle göra sig lustig och äta växter. Det var inte växterna jag oroade mig för (även om jag gör det med iofs) och han fick veta att han levde. Det var verkligen inte första gången han besökte oss så han borde vetat bättre, men det var väl nån slags idé för att få uppmärksamhet av de andra barnen. Man kan nog säga att han fick uppmärksamhet...men inte blev det på det sätt han hade tänkt sig gissar jag. I en 'vanlig' trädgård ska det säkert mycket till om ett barn ska råka få i sig något giftigt, men i en trädgårdsälskares trädgård är ju procenten betydligt mycket högre...
Upptäckte just att detta verkar bli ett mastodontinlägg. Hm, ovanlig va ;-) Det fanns visst mer som blommade än jag trodde. Fast det är ju enbart positivt... Har ni kommit så här långt i inlägget får ni gärna ta er ända ner till slutet och lämna en liten kommentar. Det är så roligt att få kommentarer. Visserligen ser jag i statistiken att jag har besökare varje dag men kommentarer är det som gör bloggerskan allra gladast!!
Här kommer ytterligare en älsklig växt. Hon huttrar, hon fryser...men ni ser handduken hon skyler sin späda kropp med.
Hade även den fyllda varianten (betydligt mycket ovanligare än denna) men upptäckte att det var ett stort hål där den borde ha stått. Misstänker starkt att hon är föda i någon åkersorks kost. Fast jag tror inte jag såg henne förra året heller så hon kanske försvann redan då...
Vitsippa. Blev så glad när jag hittade några vitsippor i trädgården. Sen köpte jag ett lass jord (på lastbil) och sen dess har jag vitsippor och vintergäck i rabatterna, typ överallt. I början grävde jag upp varje liten 3-cm rotbit jag hittade (lätt att gräva i min luckra jord) och flyttade dem till 2 utvalda ställen men i år har jag inte orkat brytt mig. De lär nog finnas kvar nästa år med...jag kan flytta dem då!
Den här lilla söta däremot, skulle gärna få bre ut sig lite mer... Men den växer snällt i sin rugge. Gör väl inga frön kan jag tänka mig.
Ända tills jag talar om att jag släppt den variegerade kirskålen lös....då bara dör alla....ja, så är det faktiskt.
Jag fick en liten rotbit...och ni kan gissa resten...
Igår rensade jag bort ett hundratal rotknutar...och lät dem ligga och dö i solen....utan att ha det minsta ånger.
Fast jag tog 3 st och planterade den brevid en av de stora Björkarna längst nere i trädgården. Har gått och spanat på den plätten ett tag nu och funderar på om jag skulle kunna få något att växa där...
Tänkte nog att kirskålen klarar det...
Vi bor ju mitt mellan åkrar så vi har vår mer än väl beskärda del av ogräs och den del annat. Ja, vi har alla sorter tror jag!! Kirskålen växer i utkanten av de förvildade snåren.Den trivs förträffligt bra! Ett ganska stort område som de förra ägarna hade som soptipp. Vi har inte direkt brytt om oss det mer än några halvhjärtade försök med några år emellan. Det är inte vår mark heller, hade det varit vårt hade vi kanske gjort mer där. Just nu ser man jorden, men snart är det grönt och fint av kers.
Kanske ska jag plantera den variegerade kirskålen där oxå. Den är ju iallafall finare än den vanliga.
Det här är den vanliga prickiga. Lärde mig häromdagen att blommorna ändrar färgen för att tala om för humlorna vilken som innehåller mest nektar.
På så sätt kan växten styra pollineringen till viss del.
En liten fagertrav så kritvit och skir.Står helt fel och måste flyttas. Men trivs uppenbarligen för den täcker in en större och större plätt för varje år som går.
Nu är det slut för den här gången. Har ni orkat hela vägen hit får ni en eloge! Det finns säkert ännu mer som blommar nästa gång jag tar med mig kameran ut... Har nog inte ens fått med allt...måste ut och gräva lite först.
I helgen åker jag till Alnarp på STA växtmarknad. Läser du min blogg, och känner igen mig så kom gärna fram och säg hej!! Det är första gången jag besöker en sån aktivitet, och jag ser fram emot både fynd och trevliga pratstunder.
Såg just att jag passerat 5000 besökare!! Vem var det? Var det jag själv eller nån annan...något ovisst i besöksfeedjiten.
Kramisar Lillianna
I helgen åker jag till Alnarp på STA växtmarknad. Läser du min blogg, och känner igen mig så kom gärna fram och säg hej!! Det är första gången jag besöker en sån aktivitet, och jag ser fram emot både fynd och trevliga pratstunder.
Såg just att jag passerat 5000 besökare!! Vem var det? Var det jag själv eller nån annan...något ovisst i besöksfeedjiten.
Kramisar Lillianna
